Babylon

RichardEk
2024-08-14

Ja Damien Chazelle verkar ha talat med Ruben Östlund, men sedan accelererat och extrapolerat precis allt (i jämförelse med exempelvis ’Triangle of Sadness’). Det blir ju visuellt medryckande och chockbetonat, och musiken är fantastisk, men det blir ungefär det. Berättelsen når inte fram, men det är kanske inte heller meningen. Postmodernismen är kanske inte helt förlegad bland allehanda nutida regissörer? Den där typiska amerikanska berättartekniken (fulländad av Martin Scorcese) ser vi inte mycket av, trots filmens anslag och spellängd. Ergo, för mycket form, för lite innehåll.

Bumbi78
2024-05-14

Mer ett självmordsbrev än en hyllning till Hollywood. Under första timman är det kaos hela vägen och man får nästan ont i ögonen av all galenskap och överflöd av effektsökeri på skärmen. Snyggt är det förstås, så inget illa sagt om hantverket i sig. När Babylon sen lugnar sig några snäpp märker jag att jag tappar intresset. Kanske berodde det på avsaknad av någon sympatisk karaktär eller så var fortsättningen helt enkelt inte lika bra? Fascinerande film oavsett och Maguire's gangster är nog det jag mest kommer minnas.

Shinobi
2024-03-24

Ambitionen är hedervärd, men väldigt många tveksamma scener och klippning.

sparriskrigarn
2023-09-24

För mig var denna film outhärdlig att se. Alldeles för surrealistisk, överdriven och modern. Jag hade någon föreställning om att filmen skulle spegla 1920-talet på något vis men detta 2020-talet rakt igenom, med några 20-tals-frisyrer.

Rune2000
2023-07-26

En off-beat svart komedi om tidig Hollywood. Tycker att Damien Chazelle vision är fascinerande, men det gick tyvärr inte för mig att se hela filmen i en sittning. Den maniska stilen hade troligen kunnat tonas ner en del. Men den slutgiltiga produkten är ändå fascinerande och underhållande.

Ful_fisk
2023-04-16

Redan i den inledande scenen där en man blir nerbajsad av en elefant förstår jag att den här filmen inte riktigt kommer att fungera och varför. Det är synd, för jag hade hoppats på en comeback till hans två genombrottsfilmer för Chazelle efter den medelmåttiga First Man. Men det var visade sig snabbt att så inte var fallet. Det infinner sig en omedelbar smaklöshet i den här filmen, som inte är tilltalande. En slags vilja att vältra sig i det groteska och vulgära från 20-talets stumfilmsepok, men filmen hittar inget sätt att berätta om det, utan bara vräker på för effektens skull. Framför allt är det inte roligt, vilket jag tror är meningen. Bara jobbigt. En stor del av filmen är bara snabba, rappa scener där folk skriker, gapar och svär varandra i en oändlig rad. Vad som är tänkt att vara energiskt och intensivt blir snarare tröttsamt och irriterande. En väldigt frånstötande film således, vilket egentligen hade fungerat bra om den bara hittat rätt attityd. Men Babylon är alltid på fel sida av linjen. Och det är egentligen bara Chazelles fel också. Skådespelarna sköter sig ganska bra. Eller tja, killen som spelar huvudrollen fick jag aldrig riktigt grepp om, kändes som att hans karaktär bytte lite personlighet på ett onaturligt sätt när jag kom upp sig också. Brad Pitt gör en okej variant av "stjärna på dekis"-rollen, medan Margot Robbie nog är det bästa med filmen. Det märks verkligen att hon går fullt in med sin oerhörda energi, och hade filmen omkring henne varit bättre hade det nog kunnat bli en riktigt prisad roll. Men Chazelle hittar som sagt aldrig ett bra sätt att kanalisera filmens energi, vilket gör att allting bara blir överdådigt och frånstötande. En jävla jobbig rulle att se på, bara. Det märks att han kollat på Boogie Nights, för hela skelettet i berättarstrukturen tycks hämtat därifrån. Se bara på gangster-kapitlet med Toby Maguire en bit före slutet, extremt likt både till scen och plats i dramaturgin. Men här märker man också hur extremt rätt Boogie Nights faktiskt fick till det, och hur lätt den hade kunnat bli överdådig, jobbig och frånstötande istället för det läckra, inbjudande och hänförande mästerverk det här. Babylon är nog skuggsidan av den filmen, vilket väl också är det mest intressanta som finns att säga om den. Synd, för jag trodde verkligen Chazelle skulle bli något stort efter Whiplash och La La Land. Nu har han hamnat helt fel hos mig. Och när det ska bli något slags kärleksbrev till filmkonsten på slutet fungerar det inte eftersom filmen handlat uteslutande om en dekadent bransch, maktspel, rasism, uppblåsta egon och vulgära fester. Inte ett uns om kreativitet, skapande och filmisk magi.

Spook
2023-04-15

Har Damien prata med Ruben Östlund?

hedgehog
2023-03-26

Tar man sig förbi den första timmen så är det en helt okej film. Men inget man kommer att se igen, bortsett från Maguires scener.

djonipony
2023-02-23

Härligt lång saga om det galna 20-talet i Hollywood, innan Hayes-koden trädde i kraft. Uppgång och fall på film kan sluta precis hur som helst, beroende på hur det hanteras. Här görs det bra. Robbie bra som enfant terrible, Diego Calva duktig ny bekantskap och Pitt's fina karaktär bär nog likheter med mången skådis som passerat zenit, inte minst när ljudfilmen stormade in och drabbade vissa hårt. Härlig tid när lite framåtanda och lite stolpe in kunde skicka en person rätt upp i Hollywoodsmöret. Galna fester gillar man ju och inledningens elefant för tankarna till Den Där festen då Johnny Bode & co drog upp en häst i någon Stockholmsvåning. Kaos med väder, vind och försvinnande sol under filminspelning visar att det var körigt även 50-60 år innan Herzog härjade i Sydamerika. Lika otippat som glädjande är det att Tobey Maguire, av alla människor, etsar sig fast som den mest minnesvärda bifiguren. En sönderknarkad gangsterboss som andas lika mycket Robert Blake i 'Lost highway' som Brando's överste Kurtz. Till skillnad från den tidens filmskurkar, som likt Edward G. Robinson såg nästan parodiskt skurkiga ut, är det här mer en stark Känsla man får, tack vare Maguire's finlir, att han besitter fullständig galenskap och våldskapital. Så om han säger att man ska hänga med och kolla på en grej, då gör man det. Där får vi vingslag från drogdealscenen med Alfred Molina i Boogie Nights och fina Parasite-källar-vibbar som man började hoppas på i 'Tár' men snuvades på där. Precis som det ska vara i en episk film om Hollywood - tänk Sunset Blvd. - får vi bekanta ansikten i småroller. Kul att se Spike Jonze som tyskbrytande regissör (apropå Herzogs kaosinspelningar) och Tillbaka till framtiden-legenden Flea, som jag gärna hade sett mer av. Grabben ÄR ju fan en bra skådis. Belöningar finns också för den påläste tittaren, kanske tydligast under den inledande festscenen där en kopia av Fatty Arbuckle's "incident" 1921 utspelar sig. Den festcenen, förresten, påminner om den långa dansen i 'Heaven's gate' - men 'Babylon' har lyckligtvis mötts av finare vitsord. Bara kameraåkningen genom alla parallella filminspelningar, på samma plats, gör filmen värd att se.

PeterTheW
2023-02-09

Oj. Oj oj. Ojojoj. Damien har medverkat i överskattade La-La-Land, suveräna First man med mera. Babylon är däremot ett veritabelt fiasko. Så välspelad. Så vacker. Så oändligt tom. Det här är +180 minuter jag inte kan kräva tillbaka av livet. Men jag borde kunna. Jag borde få en check motsvarande det +180 minuer jag slösat på detta debakel.