BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Bad Timing
En ung, amerikansk kvinna kommer till akuten efter vad som verkar vara ett självmordsförsök genom överdos. Polisen misstänker dock att kvinnans älskare, en amerikansk psykolog, kan vara inblandad. Medan läkarna kämpar för att rädda kvinnans liv, sitter psykologen i polisförhör och deras gemensamma liv återberättas i minnesbilder.
| Originaltitel | Bad Timing |
| Alternativ titel | Bad Timing: A Sensual Obsession |
| Regissör | Nicolas Roeg |
| Manus | Yale Udoff |
| Genre | Drama, 80-tal |
| Skådespelare | Art Garfunkel, Theresa Russell, Harvey Keitel, Denholm Elliott, Daniel Massey, Dana Gillespie, William Hootkins, Eugene Lipinski |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 217 |
| Filmnummer | 14759 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Art är ju arty här! Tjafsa inte!
Bra film som påminner lite om Polanskis Bitter Moon. Alla klagar på Art Garfunkel, men jag tyckte faktiskt att han var riktigt creepy (på ett bra sätt) i huvudrollen.
Den här filmen hade vissa intressanta aspekter, men tyvärr verkar Roeg mer intresserad av tidshopp och allmänt flum än att faktiskt utforska dem. Theresa Russell har inte heller den karisma som hennes roll kräver, då tycker jag rent av att Art Garfunkel fungerar bättre helt enkelt eftersom hans roll snarare kräver en brist på karisma. Men hursomhelst känner jag aldrig att jag blir speciellt intresserad av någon av dessa två karaktärer. Eller av något alls i den här undermåliga rullen
Klippning och musik håller hög klass och överlag fin stämning. Håller med kritikerna - Art Garfunkel har inget framför en kamera att göra. Horribelt stel.
Stabilt om än något odynamiskt. Huruvida Russell gör sitt livs roll, eller om hon bara framstår så strålande ihop med träbocken Art Garfunkel - eller om det är en kombination - det vet jag inte. Hon gör i vilket fall väldigt bra ifrån sig även om hon inte riktigt prickar hela registret. (8/15)
Theresa Russel är en högst underskattad skådespelerska. Men filmen, om än tekniskt bra, lider av Art Garfunkel och en enda utdragen känsla.
Efter att ha sett fyra utav fem tidiga Nicolas Roeg-filmer kan man konstatera att jag inte trivs med Roegs regi. Theresa Russell och Harvey Keitel gör bra ifrån sig medan Art Garfunkel funkade inte alls för min del. Nu hänger allting på Walkabout som anses vara Roegs största mästerverk!
Fantastiska skådespelarinsatser i den hittills bästa Roeg jag sett. Det finns vissa svagare inslag men dessa hindrar inte att filmen blir en mycket engagerande upplevelse.
Theresa Russell övertygar, Harvey Keitel vill man bara se mer av, han är riktigt skön. Art Garfunkel, nja där hade man velat se en bättre skådespelare med mer karisma. Filmen är av blandad kompott och även om manuset är intressant lyckas inte regissören skapa den mystisk som jag tycker borde finnas. Svag trea.
I likhet med vad jag tidigare sett av Roeg är filmen fylld med hans vanliga dos av sex, überestetik och sinnesutvidgande klippning. Russell och Garfunkel gör riktigt bra ifrån sig.
