BETYG
3.8
av 5
3.8
av 5
Balladen om Bruno S
Gatusångaren och f d mentalpatienten Bruno S slår sig ihop med en prostituerad och en gammal excentriker och reser till USA - det förlovade landet med gator av guld - men hamnar på vischan i trista Wisconsin.
| Originaltitel | Stroszek |
| Regissör | Werner Herzog |
| Manus | Werner Herzog |
| Genre | Komedi, Drama, 70-tal |
| Skådespelare | Clemens Scheitz, Eva Mattes, Bruno S, Wilhelm von Homburg, Burkhard Driest, Clayton Szalpinski |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 912 |
| Filmnummer | 4532 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Jag har en känsla av att filmen fungerar bättre på stor duk. Jag har även en känsla av att man kanske måste vara en speciell person eller komma från en speciell sfär för att uppskatta denna film, för jag tyckte inte den var så värst intressant, till skillnad från typ alla andra som kommenterat. Herzog har lyckats få till en dokumentär känsla i filmen vilket imponerar men det här går helt enkelt inte hem hos mig, även om sista halvtimmen är stark.
En del underhållande delar som inte skapar en tillfredsställande helhet.
Om vemod kan beskrivas med värme så är det precis vad denna film gör. Tufft och rått klimat men med värme som fond. Bruno S väldigt säregna figur fungerar mycket bättre här än i Kaspar Hauser och är oförglömlig här. Och Herzog har åter lyckats med en högst okonventionell film. Betyget blir en 4; a.
Det här kan mycket väl vara det bästa som Herzog har gjort. Slutet är fantastiskt bra.
En film som i många stunder bjuder på intressanta och underhållande scener med minst sagt underliga karaktärer. Men helheten känns oerhört slarvigt hanterad och som den sanna "Hollywoodian" jag är så saknar en något tydligare struktur. Att Herzog sen väljer att avsluta filmen med att låta en scen, som initialt är lite småskoj, upprepa sig i vad som känns som evigheter gör inte saken bättre, hur mycket symbolism den än må innehålla. - http://theshinbonepost.blogspot.se/2015/03/stroszek-1977-dvd-115-min.html
Mycket bra film om hur många gånger man orkar bli nedslagen av den kalla verkligheten, och i linje med det temat tycker jag verkligen att slutet var perfekt på så många olika plan. Mörkt och lättsamt på samma gång. Humoristiskt och tragiskt på samma gång. Stark fyra.
Pessimistisk historia, och ångestframkallande. Obarmhärtig händelseutveckling på ett odramatiskt osentimentalt realistiskt sätt. Och samtidigt är den absurd. Men sammanfatta filmen kan man inte göra så lätt. Men den är fantastisk.
Haha, vilken loj film! Bruno S är helt underbar som en lustig gatumusikant som åker till USA med två kompisar i hopp om en bättre värld. Väldigt likt Aki Kaurosmäkis filmer, jävligt deppigt, men ändå väldigt mysigt, varmt och roligt. Sköna karaktärer, en rolig psykadelisk stil och härligt störda händelser. Lunkar på i ett lågt tempo och vaggar in tittaren perfekt! Lysande film och kanske den bästa Werner Herzog-filmen jag sett!
Det här håller hela vägen.
En typ av film som man ser ytterst sällan, med en närhet som berör väldigt mycket. Jag hade en känsla i mitten att det skulle bli en lovsång till det nya livet i USA, men det hade varit oherzogskt. Och som tur var slutar filmen som sig bör - i cirklar.
