Bamse och världens minsta äventyr

Detta är bara tragiskt dåligt. Det här inte Bamse från min barndom. URK!!!

En av de sämre nyare Bamse-filmer som inte är särskild minnesvärd. Men det finns en del roliga skämt från Johan Glans och andra som höjer mitt betyg till en svag 3:a.

Den första av dessa nya Bamse-filmer jag ser. Mest handlar det väl om att treåringen ska få sitt biobesök, och han var uppenbarligen helnöjd i och med att han ville gå in och se en till när filmen var slut. Så inte kan jag klaga! För en vuxen är väl det mesta roliga alla bekanta röster, och små finurligheter som att politikerns röst görs av Carl Bildt. Och nog känner man igen en hel del från Älskling jag krympte barnen. Men för en timmes småbarnsfilm tycker jag nog allt det hela håller ihop fint. Kanske inget jag skulle sett på eget bevåg, men nog hade vi ganska mysigt där i biomörkret ändå. Och så är det ju ändå något så helylle-fint med Bamse som bara gör det förbannat svårt att ogilla.

Jag tycker att Bamse och tjuvstaden (2014) och Bamse och häxans dotter (2016) var bra filmer. De två nästföljande Bamse och dunderklockan (2018) och Bamse och vulkanön (2021) nådde inte upp till samma nivå men var ok. Nu har man tagit ett steg neråt på kvalitetsstegen med Bamse och världens minsta äventyr (2023) där känslan efteråt är ganska mycket den av att man pumpat ut ännu en produkt på familjefilmsmarknaden, men att identitet och idéer inte riktigt räcker till. Manuset har inte samma fyllighet och svajar med logiken (Bamses dunderkraft fram och tillbaka) för att få ihop scenerna och det finns ingen riktig målsättning med handlingen, vilket ger en tunn final. De i Bamses värld så viktiga och sunda värderingarna finns här men knyts inte lika starkt som tidigare till karaktärer och handling. Slutresultatet känns ganska kort, lätt haltande småtunnt och utan en riktig final. Funkar bäst för de yngre barnen.