Barn

StureStenhög
2021-05-07

Den här typen av ensemblefilm skulle jag sannerligen vilja se mer av. Man drar verkligen maximal nytta av det rika persongalleriet och den långa speltiden, vilket gör att vi får ingående insyn i alla de inblandades perspektiv. Filmen förstår och utforskar också verkligen det faktum att ingenting existerar i ett vakuum. Man kan lätt tänka sig en betydligt kortare film som bara hade fokuserat på huvudhistorien, men den hade varit sämre. Den dramatiska händelsen i filmens mittpunkt förändrar inte det faktum att alla fortfarande har sina vanliga liv att leva, de har annat som ska diskuteras och funderas på, och det ena går naturligt in i det andra om vartannat. Det är små konflikter och åsiktsutbyten mest hela tiden, och filmen är överfylld med intressanta konversationer. Skådespeleriet är även det genomgående bra, men mest imponerar Henriette Steenstrup, och det är hennes karaktär som jag sympatiserar mest med. Det är alldeles för sällan man får se en film försöka ta ett så här pass ambitiöst helhetsgrepp, och ännu mer sällan man får se det ros i land så här snyggt

mammene
2020-11-28

Här har man verkligen lyckats med att få med allt, hur en enstaka händelse kan skaka om ett helt samhälle, inte som ett jordskred utan med små vibrationer och med långa efterverkningar. Det är mångbottnat, inget är svart eller vitt, ingen är perfekt. Dialogerna känns så äkta och naturliga. Ska jag klaga på något så ska det vara att vissa karaktärer är lite övertydliga, men samtidigt kanske också det är så om man ser sig omkring. När ska Sverige klara något liknande?

KimEkberg
2020-05-19

och filmskaparna ska också ha en eloge för sitt känsliga användande av Adam Pålsson och hans karaktär Hans Lucas.

KimEkberg
2020-05-18

även om musiken är förfärlig så är jag ändå positiv till ett så pretentiöst epos får se dagens ljus 2019. Roligast är när scener får bre ut sig över tid, och när den njuter av att ge karaktärer quirks och bottnar. Och så finns den förmodligen längsta skärpedragningen jag sett.