Barnen från Frostmofjället

En svensk klassiker och en väldigt fin film.

Så jäkla tråkig film....

Väldigt fin film som dock inte riktigt utvecklas till den där tunga realism man först tänker. Det fantastiska fotot kräver fyran, men ungarnas präktighet och att det alltför ofta går lite för lätt för barnen håller tillbaks betyget på mattan. Lite mörkare teman och fyran hade varit för given, men oavsett vilket är detta en fin och bra film som bör ses!

Det är lite väl gulligt och sentimentalt det här, och nog blir man lite trött på de präktiga ungarna, men det är samtidigt en sympatisk film och ett väldigt genuint porträtt av ett gammalt Sverige. Storyn är repetitiv, men jag kommer inte ifrån att jag vill att det ska gå bra för ungjävlarna. Lite trevligt är det också som omväxling att få se övervägande snälla människor på film

Vacker (även om det stod att den var insprelad i Sandrews ateljeer) och vilket kämpande att pulsa i djup snö. Den var urcharmig och jag höjde nu efter himla många år från en trea till en fyra och det var skönt att slippa en massa elakingar som smällde igen dörrarna (man mest anade att allt inte var sol och vänlighet). Uppenbart slut? Jaa, kanske det men annars hade jag sovit dåligt, det här var en film som krävde ett bättre slut än vad jag annars brukar gilla. Bra skådespeleri.

Sirapsdrypande pekoral med gudfruktiga och äppelkäcka barn som vandrar omkring i underbara svenska miljöer. Trevligt! (6/15)

Jag har sett den men jag minns inte vad jag tyckte så den får en trea tills vidare

Jag tyckte den var hemsk! "Och så tar vi de två små söta flickorna, ni andra kan vandra vidare i snön och kylan"... och lite för uppenbart slut.

Underbar film, klassiker.

Har precis sett om filmen (igen) o den är fortfarande lika underbar :) Klart värd sin femma!