BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Behind the Sun
Historien utspelar sig i Brasilien 1910. Två familjer är låsta i en blodig, gammal fejd som löpt över flera generationer. Olycklig över sin dödsdom och uppmuntrad av sin yngre bror börjar den äldsta, fortfarande levande sonen, ifrågasätta den våldsamma familjefejden. En vacker ung kvinna korsar hans väg och öppnar hans ögon för livet utanför den stela kultur han lever i och bortom den honnörskod som kan kosta honom livet.
| Originaltitel | Abril Despedaçado |
| Alternativ titel | Shredded April |
| Regissör | Walter Salles |
| Manus | Sérgio Machado, Walter Salles, Karim Ainouz |
| Genre | Drama, 2000-tal |
| Skådespelare | Rodrigo Santoro, José Dumont, Rita Assemany, Ravi Ramos Lacerda, Luiz Carlos Vasconcelos, Flavia Marco Antonio, Everaldo Pontes, Caio Junqueira, Mariana Loureiro, Servílio de Holanda, Wagner Moura, Othon Bastos, Gero Camilo |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 301 |
| Filmnummer | 8155 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Från isländska sagor till gängskjutningar i västerort. Blodshämnden är lika gammal som modern, och att placera berättelsen i sekelskiftets början på ett par gårdar i Brasilien känns inte på något sätt malplacerat. Snarare ger det en möjlighet för Salles att väva in denna tidlösa historia i en kontext där fattigdom och daglig monotoni skapar ett behov av en mening bortom det rent praktiska. Santoro är elegant i huvudrollen, vad har han för mening med livet egentligen? Saker ställs på sin spets tidigt i filmen och det är med viss melankoli man får se den unga grabben börja blomstra. Är det för sent att bryta en nedåtgående våldsspiral? Vilka möjligheter har individen i en sån här situation? Ska man bara skita i allt och dansa istället? Man kan hoppas att vi har lärt oss något under alla dessa år och att åtgärder nu sätts in för att undvika att denna destruktiva utveckling får växa till sig. Hederskultur må ha haft sin plats i historien och det är väl något som till viss del säkert är inprogrammerat i vårt biologiska klantänkande, men man har ju ändå hopp om att världen ska vara mer som Toni som ändå försöker titta upp och lukta på blommorna ibland. Cirkusens roll i en sån här miljö kan nog inte överskattas, behovet av förströelse måste vara enormt när övriga timmar på dygnet endast ägnas åt att överleva. En fängslande upplevelse och det blir belönat med en stabil 3a.
Många intressanta lager, tempot och berättandet, temat och lösningen och överlag hela tonen.
Mycket snygg och stillsam film som jag rekommenderar för alla filmentusiaster! Jag hade svårt att acceptera filmens handling, som för min del kändes väldigt överdriven, och därmed tappade den lite av sin charm.
Efter ha sett den här filmen en andra gång så har jag fortfarande svårt att sätta ord på varför jag tycker så mycket om den. Jag får trots allt inte den där självklara känslan av en femma som jag får av många andra av de filmer som jag har delat ut toppbetyg till, men när jag överväger att istället "bara" sätta en fyra, så känns det helt fel. Det vackra fotot, den ödesmättade stämningen, den fascinerande symbolismen och de intressanta karaktärerna bidrar till att filmen känns närmast poetisk (kan man överhuvudtaget använda det ordet i en filmkommentar eller har jag gått över alla former av prettogränser nu?). Filmen understryker vikten av att vidga sina vyer och skildrar på ett väldigt bra sätt hur destruktivt inskränkthet kan vara, och man kan lätt tolka filmen som en uppmaning till att bryta sig loss från ekorrhjulslivet (eller snarare oxhjulslivet), som en varning mot att fastna i gamla hjulspår, och som en påminnelse om att alla sedvänjor inte är värda att bevara. Samtidigt vore det en förenkling att reducera filmen till att handla om detta, det här är trots allt inte en film med en agenda. Jag har iaf valt att efter viss tvekan låta femman stå kvar, nånstans träffar den här filmen helt rätt hos mig
En oerhört berörande berättelse. Trots att den var tragiskt så var den samtidigt vacker, det var en blandning av sött och salt kan man säga. Torftighet, fattigdom, sorg, hämnd, men även hopp, vänskap och kärlek. Allt i en filosofisk mix och med ett underbart foto. Mycket ögon och det tycker jag om för man kan ana så mycket i en blick . Tempot är långsamt, samtidigt håller man historien vid liv. Filmen växer efteråt och jag tror på en omtitt och nya upplevelser. "Lillen", jag glömmer dig inte!
Vendetta-drama på klassisk nivå! Vackert och hopplöst.
Fin lite berättelse med ett fantasifullt utnyttjande av kameran. Det är riktigt att filmen aldrig riktigt "fängslar" en, men berättelsen i sig, de båda pojkarna och det fina slutet gör den absolut sevärd.
rodrigo är snyggast. och filmen var fin :) se den!
