BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Big River Man
Dokumentär om Martin Strel i sitt försök att simma över 500 mil i vad som klassas som världens längsta simtur. Strel, som härstammar från Slovenien, är innehavare av flera världsrekord då han har simmat i Donau-, Mississippi- och Yangtzefloden.

Originaltitel | Big River Man |
Regissör | John Maringouin |
Manus | John Maringouin |
Genre | 2000-tal, Dokumentär |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 298 |
Filmnummer | 69130 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Helt fantastisk!
Väldigt märklig film. Intressant person och beundransvärd prestation men filmen är faktiskt ganska dålig. Hemskt upplägg, konstigt musikval, dåliga humorinslag samt rätt dålig kvalité rätt igenom. Det här kunde varit väldigt mycket bättre känns det som. Filmen tycker jag förminskar prestationen och slarvar bort huvudpersonen.
Vad är det som är fake? Gubben har ju onekligen simmat alla dessa floder, om den saken råder det inga tvivel. Hur filmmakaren sen väljer att lägga upp sitt material har väll ingenting med äktheten i hans prestationer att göra. Själv fascineras jag i alla fall av karaktären Martin Strel och hans förmåga att fortsätta genom en smärta som verkar på alla plan.
Imponerande bedrift.
Om det hade varit 100% dokumentärt (vilket det inte upplevs som) hade det varit en femma. Dvs: Är allt sant har de misslyckats med att få det att verka troligt (betyg fyra). Är det en "mokumentär" är den bara värd en fyra. Alltså en fyra.
Egentligen handlar denna film mest om sonen, Borut (?) eftersom fadern Martin knappt säger ett ord genom hela filmen. Sonen berättar och genom hans sätt att berätta lär vi oss mer om honom än om vem fadern egentligen är.
"Danube" heter Donau på svenska.
He he, kanske lite mockumentär över denna ja. Inte särskilt bra men goo bakisunderhållning om inte annat. Och ändå värd att se på något sätt. Som Vamstad skrev hade detta varit ett klockrent case för Herzog.
Med Herzog bakom kameran hade detta blivit en femma. Det amatörmässiga berättandet blir dock en del av charmen, den brutna engelskan blir ett redskap snarare än ett hinder allt eftersom historien blir märkligare nerför floden.