Bill & Ted Face the Music

Det var ju knappt ett äventyr det där. Känns som de tappade bort storyn helt och hållet. Döttrarna funkade inte alls heller.

Groteskt trött, dålig, osammanhängande och pinsam film. Krystad och snurrig handling med sävliga punchlines. Trött och gubbig, typ? Ganska stor potential som slarvas bort alldeles. Skådespeleriet från döttrarna gick nästan inte att titta på för att det var så cringeworthy. Jag hade väldigt låga förväntningar men blev ändå överraskad över den obefintliga kvaliteten. Se de gamla filmerna, ignorera denna.

Förvånansvärt lyckat måste jag säga. Det är trots allt sällan en bra idé att väcka liv i gamla filmserier på det här viset, men det här blev en underhållande resa genom tid och rum. Storyn har sina logiska luckor förstås, men den är samtidigt kul och påhittig, och jag gillar i synnerhet bråkandet med sina framtida jag. Döden och roboten är också roliga karaktärer. Den svaga länken är döttrarna. Det är en sådan där idé som antagligen känns rimlig i teorin, men som aldrig skulle kunna fungera speciellt bra i praktiken. Det är ojämnt i övrigt också, och knappast någon konstant skrattfest, men det är lätt att vara förlåtande mot Bill & Ted

Plotten håller inte ihop, och många delar fungerar inte riktigt. Men fasen så den är feelgood. Just be exelent to each other!

Det mest positiva att ta med sig från Bill & Teds tredje äventyr är att de sannerligen har gjort filmen med hjärtat på rätt ställe. Det är cringe och trams men man har inte frångått det som gjorde filmerna stora när det begav sig. Respekt för det iaf.

Skönt att se att egentligen inget förändrats sen början på 90-talet. En superoptimistisk film som hela tiden balanserar på gräsen till att bli lite för larvig.