BlackJack

Dele
2023-06-17

En ok. historia som ändå kanske fångar mig mer för tiden den utspelas i än som film. Men skådespeleriet och filmskapandet är kompetent och historien håller intresset uppe.

mammene
2023-06-11

Sist jag såg den satte jag en trea, höjer nu till fyra, det här är så mitt i prick. Mycket igenkännande, alla karaktärer finns och har funnits. Dansbandslivet och nattlivet i en småstad är en egen kategori så att säga, att det känns destruktiv är väl en underdrift. Skådespelet flyter på så bra och det är inte alltid det gör det i svensk film, tom Helena Bergström tål att ses. Tyckte förra gången jag såg den att det var för sorgligt, men känner mer nu att alla fick vad de förtjänade, men fortfarande har jag sympatier för Kaj.

NoWireHangers
2023-06-10

”Fan, så tråkigt det här är!” utbrister Johannes Brost i en scen mot slutet av ”BlackJack” och beskriver då precis vad jag känner när jag ser filmen. Storyn är jättetunn och filmen innehåller massor med karaktärer som den helt misslyckas att få mig att bry mig om eller sympatisera med. Här bjuds på oändliga klichéartade dialoger och dansbandsmusik i överflöd och det hela pågår i nästan två timmar. Om man ska försöka säga något positivt är det att skådespelarna gör mestadels bra ifrån sig och det finns några scener som med nöd och näppe räddar filmen från bottenbetyget men det är definitivt en film man gör bäst i att skippa. Tråkigt var ordet.

Dream
2023-06-02

Svensk kultrulle ihop med Jönssonligan, Repmånad, Beck, Sällskapsresan osv... Den beskriver Dansbandsvärlden rakt upp och ner. "Endast en jävla fylla, knull, en massa cash och ångest" Haha.

RustyFilm
2020-05-17

Helena Bergström har för länge sen uttryckt att Colin Nutley är en regissör som målar med bred pensel. Tror det här är Colins andra långfilm som regissör (det blev ju många fler senare). Filmen handlar om det då fingerade dansbandet BlackJack. 1990 (och hela 90-talet förresten) var dansbandens storhetstid i Sverige. Så varför inte låta det bli basen i en film målad med bred pensel. När det sen kryddas med otrohet, spritfestande och komik så blir det självklart succé. Det här är en film som under 30 år blommat bakom experttyckarnas ryggar.

yrkeschaufföre
2019-12-26

Oj, ett tag sen jag såg den (2014) annars har jag sett den varje år med mamma. Jag kan den helt utantill, därav det höga betyget.

Bumbi78
2019-05-29

Dansbandskulturen får sig en känga, men mest en skön tillbakablick om ett Sverige för sisådär 30 år sedan. Mycket nostalgi, sköna karaktärer, lite klassiskt vemod och massa charm.

HerrNenne
2018-01-06

Meningslös film.

Rai
2017-10-30

Nej tack, ännu en miss...

karlmats
2017-03-18

Gillar den ännu mer andra gången jag ser den. Det är sannerligen både ett tidsdokument och ett dokument över svensk småstadskultur. Alla karaktärer fyller sin funktion och även om det inte alltid är upplyftande så är det hela tiden underhållande. Jag var nog mer förberedd på Brynolfssons karaktär den här gången, han är lysande tillsammans med de övriga. Jag höjer till en 4a, svensk film är sällan bättre än så här. -------------18/7-09 Trots att den har alla förutsättningar för att hatas, svensk vardagsrealism i småstad sätter Black Jack tonen redan i början för att bli någonting större än så. Filmens stora behållning är Carl Kjellgren i rollen som stadshotellscharmören Tommy men även Helena Bergström och Johannes Brost är bra. Brynolfsson var en störig fan man ville skulle få sig en jävel i svålen och Jan Mybrand blir lite för mycket av en idiot för att man inte ska hata honom, men i slutändan gör det inte så mycket att det förstör filmen. Dansbandskulturen är också en bisarr värld att få en inblick i, det är ju så fruktansvärt dåligt att det blir lite roligt att se alla lismande idioter stå och sjunga hemmasnickrade visor med usla rim. Nej, för att vara svensk film så var det här faktiskt rätt bra och därför belönas det lite oväntat med en stabil 3a.