BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Blodspengar
En hygglig kille blir oskyldigt anklagad för att ha spridit falska sedlar. Därmed är hans öde beseglat. Han förlorar sitt jobb, lockas att delta i ett misslyckat bankrån och hamnar bakom lås och bom. Hans helvetiska fängelsevistelse blir inte precis bättre av att han under tiden förlorar sin familj, det hela gör honom en aning mindre hygglig...
| Originaltitel | L'argent |
| Alternativ titel | Money |
| Regissör | Robert Bresson |
| Manus | Robert Bresson |
| Genre | 80-tal, Kriminalare, Drama |
| Skådespelare | Christian Patey, Sylvie Van Den Eisen, Michel Briquet, Caroline Lang |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 418 |
| Filmnummer | 8798 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Här i Bressons sista film så får vi en ganska så dialogfattig resa genom nedmonteringen av en mans liv. Från anställd med fru & barn, till ensam kåkfarare. Det förvånar mig hur stor del utav filmen som endast är ljudet och bilden utav olika människor som går. De går hit & dit, fram och tillbaka, ibland har de ärenden, vi får själva läsa ut vad från bildspelet.
Detta är en snygg film, minst sagt. Med lite dialog så blir fotot och bildspelet en viktigare grundpelare i filmen. Kameraarbetet är strukturerat och genomtänkt, det passar filmens lite hårda anföringston perfekt. Vad jag njuter av mest är ett personligt intresse, att se den tidigare franska 80-tals teknologin, som till exempel en av de tidigaste bankomaterna.
Det är ganska svårt att väcka sympati för huvudkaraktären Yvon och det gör att man måste gå igenom filmen utan någon egentlig affektion för någon karaktär, utan låta den tala för sig själv. Det funkar, men det är precis i snävaste laget till att bli långtråkigt flera gånger.
Denna filmen ger vad den utlovar, varken mer eller mindre. Jag hade möjligen lite högre förväntningar, men någon besvikelse är det inte.
Betyg: 62/100
Rörig och oengagerade film som i förlängningen blir jävligt tråkig. Nära en etta. När jag läser om filmen står det om saker jag aldrig ens uppfattade. Känns som att den tog omvägar kring alla händelser och på så sätt aldrig kom in på kärnan i vad som skulle berättas. Ifall jag och Bresson är en kärlekshistoria så börjar den definitivt med bråk.
Bresson fortsätter att inte imponera...
Krävande.
Det som jag tar med mig från den här filmen är i synnerhet Bressons originella sätt att fragmentera bilden med hjälp av närbilder på händer, torsos, och diverse olika objekt. Konsekvent genomfört formexperiment som slår väl ut.
Fint hantverk men engagerar inte fullt ut
En psykologisk studie kan göras väldigt intresseväckande och inspirerande. Den kan också göras ointressant tråkig och föga trovärdig. Efter en lovande inledning faller denna film dock under den senare kategorin. Betyget blir en 2;a
Ett lågmält och ok. skildrat förfall, men jag är inte riktigt med på resan...Trovärdigheten hade vunnit på en längre speltid.
Otroligt intressant sätt att låta betraktaren fylla i det som inte syns på bild, här utnyttjar Bresson den tekniken till fullo. Tyvärr såg jag filmen med en usel översättning, det är möjligt att betyget hade blivit högre med en bättre. Som flera har kommenterat lider Yvons handlande en brist på psykologisk trovärdighet, men jag är inte säker på att det gör något. Det gör filmen mer drabbande, och understryker den kalla distans med vilken vi betraktar händelserna i filmen. En stark trea tills vidare.
Vissa bra uppslag men som helhet betraktad är inte filmen överdrivet intressant eller engagerande. Den psykologiska trovärdigheten är väl också si och så; man får nog vända sig till psykiatrin för att förklara förändringarna i Yvons personlighet.
