Blommor av stål

Med en så monumental cast som denna fastnar man ju direkt. Det tar ett långt tag innan dramat börjar få någon slags handling, men det smarta är att man vid det laget har fått så bra grepp om alla karaktärer att man fastnar allt starkare när det börjar hända grejer. Man får ha lite tålamod, men filmens färgstarka figurer håller en gott sällskap, och slutligen ror Herbert Ross hem det hela! Underbar tidsanda också, jösses.

För mycket av allting. För många superkända skådisar, för mycket southern drawl, för mycket rosa, för mycket frisersalong. Lite småmysig i början, men blir snart mer en fest för alla deltagande skådisar än en seriöst spelad film.

Jag tyckte starka karaktärer av karismatiska skådespelare lyfte filmen till en tvåa trots att den var oengagerande och platt. Men sen. Tar. Den. Aldrig. Slut.

Den här filmen är godkänd. En vemodig, sorglig och samtidigt mycket rolig film som kanske inte har så jättestort djup, men som det är svårt att tycka illa om ändå. Skådespelarna är suveräna, speciellt Shirley MacLaine, Olympia Dukakis och Sally Field. 2+

Ledsen alla naysayers, men jag gillade verkligen den här filmen. Kanske hade jag för låga förväntningar och på så sätt gillade jag den mer än den förtjänar, men den blandar komik och tragedi på ett fint sätt och även om vissa karaktärer blir lite jobbiga stundvis så blir de alltid bättre igen. En positiv överraskning!

Ganska jobbiga människor i den här filmen och väldigt rörigt. Men som sagt det lugnade ner sig efter hand, men för den skull kändes det inte så intressant. Men visst pratade de väl om annan än karlar? Snygg miljö dock.

Filmen tappade mig direkt redan i den kaotiska inledningen, och mest av allt blev det här en jobbig filmupplevelse. Det tar sig dock efterhand när saker och ting lugnar ner sig lite, men karaktärerna känns aldrig riktigt som riktiga människor, och då får jag också svårt att bry mig om dem. Sitt teatraliska arv blir filmen aldrig av med, det blir dialog som låter alldeles för skriven och skådespelare som tar ut svängarna lite för mycket. Men jag blev inte uttråkad iaf, det är väl det bästa jag kan säga om den

Tidens tand har tagit en rejäl tugga av denna (80-tals) fluffiga å rosa skapelse. Jag fattar att det ska handla om kvinnlig vänskap, men det behöver väl inte innebära att männen är menlösa mähän? Nä, det könsstereotypa dravlet får mig generad. Det positiva är väl i så fall att vi taget ett litet kliv sen 1989?

Såg den på grund av skådespelarna men inledningen höll på att få mig att stänga av, dock satt jag kvar och det är jag glad för eftersom filmen växte alltmer, och plötsligt tyckte jag att Julia R var riktigt snygg (hon tillhör INTE mina favoriter!) men jag måste kolla hur gammal hon är eftersom Sally Field spelar hennes mamma, trodde de var nästan jämngamla!

Skön blandning av kärlek, vänskap, glädje, sorg, charm och vemod. Därutöver ett gäng sköna skådisar. Svårt att inte tycka om den här filmen även om den inte sätter några direkta spår.