BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Borgarklassens diskreta charm
En ambassadör återvänder från ett litet land där han också verkat som narkotikasmugglare. Han tänker bjuda några vänner på middag, men alla försök tar en märklig vändning. På första restaurangen visar det sig att ägaren ligger död i köket. På en annan rycks bakgrunden plötsligt bort och sällskapet sitter på en teaterscen med en förväntansfull publik framför sig!
| Originaltitel | Le charme discret de la bourgeoisie |
| Alternativ titel | The Discreet Charm of the Bourgeoisie |
| Regissör | Luis Buñuel |
| Manus | Luis Buñuel, Jean-Claude Carrière |
| Genre | Drama, Komedi, Fantasy, 70-tal |
| Skådespelare | Fernando Rey, Paul Frankeur, Delphine Seyrig, Bulle Ogier, Stéphane Audran, Jean-Pierre Cassel, Julien Bertheau, Milena Vukotic, Maria Gabriella Maione, Claude Piéplu, Muni, Pierre Maguelon, François Maistre, Michel Piccoli |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 2047 |
| Filmnummer | 6169 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Jag tycker precis som med The Exterminating Angel så börjar det väldigt underhållande och bra men allt eftersom så liksom svalnar mitt intresse. Den här lyckas dock hålla sig på trean filmen igenom. Den här typen av surrealism tilltalar mig inte riktigt i längden tror jag.
Hyfsat underhållande och relativt effektiv satir.
Nja... Buñuel fortsätter vägra att imponera fullt ut. Det här är visserligen riktigt intressant och spännande stundtals. Men de många vändningarna låter inte filmen blomma ut helt och det hela hålls kvar på "intressant experiment"-nivån istället för att bli ett filmiskt storverk. Liksom alla Buñuels andra filmer (förutom de dåliga). Trea eller tvåa, det är frågan... Sätter en svag trea ändå, för filmen är ändå underhållande för det mesta, och har många goda poänger.
Inte alls lika svår och obegriplig som jag hade väntat mig, istället hyfsat underhållande och sammanhållen med bra fart och flyt genom hela filmen vilket gör det rätt kul att se den, även om den blev lite långdragen framåt slutet. En film som antagligen vinner på att ses flera gånger.
Småroliga episoder som visar borgarklassens dekadens, ytlighet och avsaknad av moral. Smårolig och politiskt småintressant, men inte så mycket mer.
Ibland handlar det bara om intryck. Jag känner att denna har lämnat ett väldigt bestående sådant. Det handlar mycket om färgerna, de skapar filmens identitet väldigt väl. Och så är det onekligen så att absurditeten i filmen är underhållande, och den relativt komplexa kritiken av borgarklassen väldigt sympatisk. Kackerlackorna är mina favoriter också.
Rekommenderad fyra. Underhållande film, helt klart. Men något mästerverk är det inte.
Alltså. Här hade filmtipset SÅ FEL! Trodde jag skulle sätta en fyra när det är en solklar etta. Jag fick intrycket - från skribenter på filmtipset och tips på liknande filmer - att detta skulle vara humor i stil med Monthy Python eller Picassos äventyr. Så fel. Så fel. Den här filmen innehåller tyvärr INGEN humor. Surrealism är inte komedi. Den här filmen har mer gemensamt med Roy Anderssons filmer som jag inte heller är imponerad av.
förvirrande och osammanhängande. men det är väl meningen. stundtals hysteriskt kul och alltid välgjort. en sann klassiker, som antagligen inte kommer tilltala moderatungar eller din mamma. annars så är det bara att öppna lsdpåsen och njuta av tokigheterna Buñuel bjussar på!
Väldigt bra. Härligt knäpp och rolig. Makes no sense, fast samtidigt väldigt mycket sense.
