Borta med vinden

Finns inget jag hatar mer än kostymdrama, framförallt på 4h. Finns liksom inget skoj med filmen what so ever, inte ett skit sker, bara ett par som bråkar i 4h. Tror man måste vara född då för att uppskatta den, alla som sätter höga betyg vill bara leka finsmakare.

Vivien Leigh är fenomenal som Scarlett O'Hara och bär mycket av filmen som känns betydligt modernare än sin ålder (84 år i år). Det färgsprakande fotot är riktigt vackert, tempot ganska högt trots den långa speltiden, och många av effekterna imponerar. Det är synd att man brände ned ikonisk filmrekvisita, men Atlanta-branden är riktigt välgjord och episk. Visste egentligen inte så mycket om filmen på förhand, men man ryser till när man till slut hör en av filmhistoriens absolut mest berömda repliker.

En klassiker som jag aldrig sett tidigare och som jag inte hade några förväntningar på. Mycket av ett tidsdokument, men förvånansvärt välgjort och färgstarkt sådant. Vid närmare eftertanke är den ett tidsdokument av ett tidsdokument, eftersom den utspelas under amerikanska inbördeskriget, vilket gör den tydliga hierarkin mellan vita slavägare och svarta slavar logisk, om än inte sympatisk. Samtidigt är filmen förvånansvärt progressiv när vi kommer till genus. Scarlett O’Hara är en komplex, både sympatisk och osympatisk stark rollfigur och även Rhett Butler är mer än en maskulin karbonkopia. Deras relation är centralpunkten i hela filmen, och ges extra dramatik genom att utspelas delvis under krig. Klart godkänd med andra ord, även om den inte kan jämföras med mer moderna klassiker som exempelvis Gudfadernfilmerna.

Hekt fantastisk. Kan tro att den är gjort på sent 60tal eller 70tal, långt före sin tid. Stark 4a

En mycket påkostad historisk film. Bör ses.

Victor Fleming skapade sina mest ihågkomna klassiker samma år, "Trollkarlen från OZ" och "Borta med vinden", en film som dessutom vann flera Oscar. Filmen är en av de mest klassiska av kostymdramer och trots sin längd så håller den sig hela vägen. Skådespelarna är suveräna i sina rolltolkningar och filmen blandar både kärlek, sorg och hopp. Jag vet inte om jag nödvändigtvis tycker att filmen är bland de bästa som har gjorts men att den är en klassiker som håller sig än idag råder det inga tvivel om. Musiken är bra och upplägget är bra. En klassiker bland dramer som inte görs så mycket av.

Först är det verkligen imponerande att en film från 1939 håller än, fotot är helt enastående, en bild som fastnat är hästkärran och en röd bakgrund från krigets ljus. Längden skulle kunna vara ett minus, men jag upplevde den inte som lång, börjar med overture, en paus i mitten och ett bombastiskt slut allt tillsammans skapar stor stämning, plus musiken. Skådespelet är kanske övertydligt, men också storartat. Scarlett och Melanie är verkligen varandras motsatser, liksom Rhrett och Leslie, och man kan säga att det tog lång tid för Scarlett att vakna. Känner också att jag vill ge Mammy ett extra plus. Då kommer vi till själva historien, den är ensidig från söderns vinkel, den är förfärligt romantiserad, slaveriet visar inte sin dåliga sida. Allt det där vet man och jag tar det för vad det är ett romantiskt drama med inslag av kriget, hur huvudpersonerna blev påverkade, hur de upplevde sin tid, hur de förändrades, en tid som försvann med vinden och ersattes av andra vindar. Var tveksam till fyran, men den känns nu välförtjänt.

Det var en trälig film att komma in i. Efter en timme fick det vara bra. Hade funkat bra att somna till, dock...

Nu har man sett den. Inget man ser om dock.

Klassiker, men inte mycket annat!!