BETYG
2.5
av 5
2.5
av 5
Bortom molnen
Episodfilm i fyra delar som utspelar sig i Ferrara, Portofino, Aix en Provence och Paris och samtliga handlar om slumpaktiga möten mellan en man och en kvinna. Fritt baserad på noveller av Michelangelo Antonioni.
| Originaltitel | Al di là delle nuvole |
| Alternativ titel | Par-delà les nuages, Jenseits der Wolken, Beyond the Clouds |
| Regissör | Wim Wenders, Michelangelo Antonioni |
| Manus | Michelangelo Antonioni, Tonino Guerra, Wim Wenders |
| Genre | 90-tal, Drama, Romantik |
| Skådespelare | Irène Jacob, Jean Reno, John Malkovich, Sophie Marceau, Marcello Mastroianni, Fanny Ardant, Jeanne Moreau, Inés Sastre, Chiara Caselli, Enrica Antonioni, Kim Rossi Stuart, Vincent Perez, Peter Weller |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 159 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Michelangelo Antonionis och Wim Wenders film Al di là delle nuvole från 1995 (för övrigt Michelangelo Antonionis sista långfilm) är en trevlig episodfilm med handlingen förlagd till fyra städer; Ferrara, Portofino, Paris, Aix-en-Provence. Jag gillade mest första delen (med Inés Sastre och Kim Rossi Stuart i Ferrara) och sista delen (med Irène Jacob och Vincent Perez i Aix-en-Provence).
Det här var verkligen ett nerköp! Är det typiskt fransmän att springa efter alla damer som uppenbarar sig i portar, på caféer och annorstädes. Filmen var totalt själ-lös, fanns varken spänning eller hets (som det nog var meningen att man skulle känna). Man satt bara och väntade på att den skulle ta slut. Det var fint foto och vackra miljöer (eller var det taget i studio???). Jag säger som en av er andra "gubbsjukt var ordet". Skulle kunnat blivit så vackert och sensuellt, men då borde nog en annan regissör göra en ny version (utan Malcovichs meningslösa medverkan). Vad vill man säga med denna film? Att fransmän jagar ohämmat och kryper i säng med kvinnor som verkar totalt blåsta!
Kul att se den här filmen av två stora regissörer och med många bra skådespelare. Den är stundtals vacker och intressant berättad men jag har väldigt svårt att engagera mig i det här och det blir ibland rätt tråkigt och segt samtidigt som det är väldigt frånvarande och trots skådespelarna blir karaktärerna oerhört platta men jag gillar den ändå på vissa sätt och den har en speciell stämning och är sevärd.
gubbsjukt var ordet
Den här filmen har fått mig att inse att jag älskar episodfilmer. Ställer massvis av intressanta frågor och har en mysig stämning om man kan ta det på rätt sätt. Om ni frågar mig är den minst lika bra som Bara en natt, bara för att göra en jämförelse.
Mycket snyggt fot och snyggt klipp men iövrigt ger jag inte mycket för filmen. Så eftersom ja känner att ja inte kan tänkamej å se den igen för den inte högre än 2
Konstig ljudbild, vilket i och för sig är lite spännande, men mest störande. Känns lite platt. Malkovich's blekfeta osexighet gör mig nästan illamående. En tvåa endast på grund av den franska episoden.
Pretentiöst och gubbsjukt, om än fina stadsskildringar.
ja, men den var ju ganska usel. Visst, fina passager, men det hjälper knappast helheten.
första episoden har något, också den sista, men det är för mycket strunt och delen med malkovich är ruskigt pretentiös och ointressant.
