Brawl in Cell Block 99

Ologisk, mycket våld.

Glömde tydligen Betygsätta härom vy. 3.5. Bra, gillar långa tagningar, lugn och ibland stilla kamera, hård Vaughn. Bättre än Bone Tomahawk, men DAC förblir Zahlers bästa.

Jag trodde det skulle vara en klassiskt tråkig film med ursäkt för att visa våld. Men denna var rolig på sitt sätt. Inte trovärdig, men det är många sagor som inte är trovärdiga.

Jag kommer nog aldrig nämna S Craig Zahler på min lista över bästa regissörer men samtidigt vill jag inte vara utan hans filmer. Jag tror inte jag har helt klart över varför jag tycker detta. Kanske är det hans raka, kompromisslösa och visuellt brutala berättarstil som har med saken att göra. Han har här dessutom lyckats få Vince Vaughn att leverera en galet sevärd och helt underbart insats. Jag vill inte se om S Craig Zahler filmer men jag vill att han ska fortsätta ge mig nya. 3+

2019-10-12: VV gör rollen med absolut noll trovärdighet. Ytterst märklig inledning som fortsatte i ungefär samma stil. Fightingscenerna var uselt koreograferade och våldet löjeväckande överdrivet. Två timmars speltid dessutom, kom igen nu va...

Oväntat välspelad och spännande thriller med skön 80-talskänsla. Aldrig varit ett fan av Vince Vaughn men här är han riktigt bra.

Lite för mycket hämnd kanske. Lika kall som Bone Tomahawk med lite för lättförstörda karaktärer.

Mycket bra film som börjar långsamt men blir ändå aldrig tråkig, sakta börjar karaktärerna ta form och sen en skön avslutning med välgjorda våldscener och skön revenge.

Besviken, då jag gillar denna typen utav film

Jag har inte sett Bone Tomahawk men jag förstår att Zahler redan verkar ha snickrat ut en egen nisch i filmvärlden och efter att ha sett Brawl köper jag det resonemanget fullt ut. Vince Vaughn fick ju en liten makeover redan i True Detective men här har det tagits ett par steg till och efter alla hans dumkomedier är det en remarkarbel metamorfos han har gått igenom och han imponerar väldigt mycket. Brawl är fylld med explosivt övervåld men samtidigt följs hela filmen igenom en röd tråd i dramadelarna av filmen. Dialogen är skriven med omsorg till skillnad från majoriteten av filmerna i den här genren som jag har sett. Man vill hålla på Vaughn, det spelar ingen roll hur långt ner i helvetet han faller och vad han gör, nånstans inne i denna best till karl finns en bra människa som verkar ta begreppet "gilla läget" till en ny nivå. Visst syns det att det är CGI inblandat ibland, men råheten är ändå slående och det är svårt att lämnas oberörd av detta. Jag funderar på om den är uppe och nosar på ett högre betyg men stannar till slut på en väldigt stark 3a den här gången. Det ska bli spännande att se vad Vaughns karriär tar vägen efter detta.