BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Breaking the Waves
I ett skotskt kustsamhälle på sjuttiotalet träffar oljearbetaren Jan den unga Bess. Hon är en blyg och starkt religiös flicka. Han är en äventyrare. En uppslukande förälskelse blossar upp, men snart slår passionen över i tragedi.
| Originaltitel | Breaking the Waves |
| Regissör | Lars von Trier |
| Manus | Lars von Trier, Peter Asmussen |
| Genre | Drama, Romantik, 90-tal |
| Skådespelare | Stellan Skarsgård, Emily Watson, Udo Kier, Jean-Marc Barr, Katrin Cartlidge, Adrian Rawlins, Sandra Voe, Jonathan Hackett, Mikkel Gaup, Roef Ragas |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 5509 |
| Filmnummer | 871 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Ganska tungt och alldeles för långt. Watson är ju bra men det är ju nästan så att hon går cirkeln runt och blir alldeles för galen i sin ungdomliga iver att få klamra sig fast vid någon annan. Men man förstår ju henne, uppvuxen i ett sektliv till synes isolerad från den större världen måste en man som Stellan te sig som en gudagåva. Jag gillar nog det här mer i teorin och efteråt, för det känns gediget. Men att se Bess likt Gollum sitta och prata med sig själv räcker inte riktigt för att de 159 minutrarna ska kännas motiverade. Eller det räcker till en stark 2a, men inte mer. Kul att se en ung Stellan men det här är ju Watsons film ändå. Von Trier är lite av en hit or miss-regissör men det är ju på något sätt alltid spännande på förhand att se vad han ska ta sig till.
Nop, funkar inte för mig alls!!!
Ganska vulgär och ganska spekulativ; den djupsinniga får man leta förgäves efter. Men för all del; fotot är snyggt.
von Trier -- vilken liten solstråle han är! Bess påminner mig mycket om Gelsomina i La Strada även om Bess är knäppare och aktivare. Det är sällan man ser den här typen av film, så bara det är ju intressant. Rättfärdig synd, offervilja och ett spindelnät av skuldbeläggande. Det har sagts att von Trier hatar kvinnor, och det kan man ju tro, men jag tror att det är hela mänskligheten han hatar. Personligen hatar jag Dogma-estetiken.
Den här har stått på min vill se-lista i många år, och jag är glad att jag äntligen fick se den. Den innehöll ändå mer kärlek än jag trodde. Några scener kommer nog stanna kvar länge i mitt minne. Svägerskan och mamman är den största behållningen. Men den är hemskt lång, och väldigt tung, nästan lite svår att ta in. Vägde mellan stark trea och svag fyra.
Väldigt stark film, inget man mår bra av. Det finns många välspelade biroller här, dryckestävlingen på bröllopet mellan oljeborraren och en av byns äldre patriarker kommer jag sent glömma. Emily Watson spelar verkligen fantastisk bra, och man känner verkligen för Bess. Något som gör att man inte mår helt ok när det börjar slå över från glädje till tragedi.
En gripande och ganska hemsk historia med intressant tema. Fint berättad, men slutet passar mig inte och ibland tas förbifarter i logiken.
Lars Von Triers filmer är inget jag klarar av i större mängder under kort tid men de är intressanta och fascinerande och ibland också provocerande. Allt detta har denna film men tyvärr berättas det alltför utdraget vilket skapar en alldeles för lång film. Emily Watson imponerar mer än själva filmen. 3+
Oj jag hade tydligen sett den här som mycket yngre och gett den en etta. Vad tiden kan förändra en. En stark skildring om tro och mycket annat konstigt vi har för oss. Det är bara det absoluta slutet som jag vill klaga på egentligen. Det spelar i de religiösas händer och det ska man inte göra.
