BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Bright Star
Ett drama baserat på den tre år långa romansen mellan 1800-tals poeten John Keats och Fanny Brawne, som blev avbruten av Keats tidiga död vid 25 års ålder.
| Originaltitel | Bright Star |
| Regissör | Jane Campion |
| Manus | Jane Campion |
| Genre | Drama, Romantik, 2000-tal, Biografi |
| Skådespelare | Kerry Fox, Ben Whishaw, Paul Schneider (II), Edie Martin, Abbie Cornish, Samuel Barnett, Antonia Campbell-Hughes, Samuel Roukin, Sebastian Armesto, Gerard Monaco, Thomas Brodie-Sangster |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1075 |
| Filmnummer | 73347 |
Recensioner
Bright Star skiner stundvis lika starkt som John Keats, en av den brittiska romantikens mest omtalade poeter, dikter utan att fodra den ansträngning som hans verk ofta kräver från läsaren. Jane Ca... Läs mer »
Kommentarer
Helt okej film, men den kan bli en aningen seg ibland...
Lite ointressant, men ofta vackert.
Ben Whishaw höjer den till en 4:a.
När jag började titta på denna blev jag först besviken. Jag hade förväntat mig ett romantiskt drama med vackra människor, bjärta färger, softade linser, rena, fräscha miljöer o.s.v. - det förväntar man sig ju när det ska handla om en romantisk poet! Men detta är inte Hollywood. Det är mer realistiskt, vardagligare, lågmäldare, blekare. Man får se mer av fattigdomen och eländet vid den här tiden, man känner nästan stanken från avfallet, avträdena och de lungsjukas upphostningar. John Keats är inte heller någon snygg och attraktiv man i denna filmen, han är liten, spenslig, pojkaktig och omanlig och det är svårt att förstå att en så vacker kvinna som Frances ska kunna bli så galen i honom. Dessutom är det lite för långt och långsamt; borde ha stramats upp mer, någon kunde ha tagit tag i de scener som skulle ha varit starka, och gjort dem mer dramaturgiska. Men när man väl har vant sig vid vilken typ av film det är - så blir det faktiskt riktigt bra! Det är intressant och allmänbildande. Till och med vackert bitvis! Alla som någon gång har varit förälskade, förstår hur man kan göra så knasiga saker som Frances gjorde. T.ex. när hon satte sina småsyskon att fånga fjärilar åt henne, och fyllde hela sitt sovrum med insekterna - för att Keats vid ett tillfälle hade önskat att han och hon skulle vara ett par fjärilar! Det låter fånigt men när man är förälskad verkar sådana idéer helt logiska! :-) En svag 4:a.
Ömsom oändligt vacker ömsom tråkig... Jag somnade, vilket känns talande. Men jag vaknade och önskade att jag kunde spola tillbaka. Ben Whishaw ändå <3.
Svår; den har partier som är så smärtsamt fina, och andra delar som känns högst intetsägande på något vis. Svag trea i sin helhet.
Fin och sorglig i slutet :(
Ingen kärlekshistoria som berörde mig tyvärr...
Har nu sett om den och höjer till en femma. Detta är verkligen en filmberättelse. Med öppna ögon är den verkligen underbart vacker.
Tråkig film med snyggt foto. Kläderna var dock inte så snygga, såg ofta komiska ut. Det var för mycket distans till huvudpersonerna, man brydde sig inte om dem. Trist. Men som sagt, djuren och naturen var fina.