Brighton Rock

Versionen ifrån 1947 ar inte särskilt bra men klarade ändå godkänt på snyggt film-noir foto, ett par andra kvalitéer och visst överseende med dess ålder. Den här versionen har ingenting av det.

Intetsägande och totalt värdelös på alla plan!

Ganska dålig filmatisering av en betydligt bättre bok.

stark trea, synd att man inte får kommentera slutet!

Börjar lovande men faller pladask. En seg och B:ig gangsterrulle med Hem till gården-foto - nej tack! (4/15)

Underskattad film. Snyggt gjord och med en rå stämning, samt vackra bilder från Brighton som väcker lite minnen från språkresan till Bournemouth för många många år sedan... Stark trea.

Kunde ha blivit bra, men nånstans på vägen gick det fel. Tyvärr saknar filmen den där genuint engelska känslan som annars ofta finns, där kvalitet går före splatter och överdrifter. Men, här blir det bara en halvmesyr. Man vet inte riktigt vad filmen vill berätta, vad som rör sig i huvudet på Pinkie. Tyvärr, det kan inte bli mer än en 2:a.

Bra metafysiska spörsmål om tro, hopp och kärlek under deckartäckmantel.

Maffiamord är inte min kopp te, men Pinkie är skön att vila ögonen på, och jag gillar den sadomasochistiska kärlekshistorien.

Seg film med huvudtema i form av huvudpersonens kavalkad i ondska och sadism. För det ska ni inte tro att ni får se någon spänning eller action. Frånsett påkostade realistiska och häftiga 60-tals miljöer saknar nämligen filmen allt. Ingen action,spänning, realism, djup eller musik. Alla roller är otroligt stereotypa, övertydliga och helt utan nyanser. Några få karaktärer ändras också abrubt ifrån den ena stereotypa rollen till en annan för att handlingen ska kunna gå ihop. Kanske har filmen klippts helt i panik? Njuter ni av att följa en sadist i snigelfart är detta filmen för er men för dom allra flesta är detta total spill på tid.