BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Brutna blommor
En ung och idealistisk kines åker till England för att föra fram sitt fredsbudskap. Han slutar dock som bitter och desillusionerad affärsägare i ett slumdistrikt i London. När han möter den unga flickan Lucy, som han förälskar sig i, kommer dock hans livsvilja tillbaka. Lucy har dock en kraftig och våldsam boxare till pappa. Han super mycket, tar ut sina aggressioner på Lucy och hatar alla utlänningar. När han får reda på att Lucy träffat kinesen blir han vansinnig.
| Originaltitel | Broken Blossoms or The Yellow Man and the Girl |
| Alternativ titel | Broken Blossoms, Scarlet Blossoms, The Chink and the Child |
| Regissör | D W Griffith |
| Manus | D W Griffith |
| Genre | Stumfilm, Romantik, Drama, 10-tal |
| Skådespelare | Lillian Gish, Richard Barthelmess, Donald Crisp, Arthur Howard, Edward Peil Sr, George Beranger, Norman Selby |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 276 |
| Filmnummer | 18735 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En film som ofta lyfts fram som ett av de första mästerverken inom stumfilm är D.W. Griffiths Broken Blossoms. I filmen reser kinesen Cheng (Richard Barthelmess) till London för att sprida ett buddistiskt anti-våldsbudskap. Väl i London möts han av slumkvarter, våld och allmän misär. Ljuspunkten i hans tillvaro är en mycket vacker ung kvinna vid namn Lucy (Lilian Gish) som dock har en extremt våldsam och brutal fader spelad av Donald Crisp. Filmen är gripande och både Chengs och Lucys öde griper tag. Speciellt starkt är Chengs vändning där han behöver gå emot sin religion och bruka våld i kärlekens namn. Både Lilian Gish och Donald Crisp har även mycket starka insatser i filmen. Lilian Gish förmedlar smärtsamt sin upplevda terror och Donald Crisp är extremt obehaglig/oförutsägbar.
Stereotyp och nyanslös men också engagerande och fin.
Griffith var definitivt en av tiotalets bästa regissörer, och bemästrar filmberättandet som få under perioden. Tyvärr betyder det inte att det här är särskilt bra i ett större sammanhang. Det är fin användning av färgtoning och allmänt bra foto, men varenda karaktär är en löjlig karikatyr, till den grad att det är svårt att ta den i grunden sorgliga berättelsen på allvar. Bara fem år senare, i tjugotalets första hälft, finns betydligt bättre filmer att välja på. D.W. Griffith banade absolut vägen för dem, men mer än en trea kan jag inte ge det här.
Efter en omtitt måste jag säga att jag är imponerad av det effektfulla användandet av närbilder/extremnärbilder. Snyggt foto överlag, trots den begränsade spelytan.
Med tanke på hur fullständigt bedrövlig Birth of a Nation var så blev jag positivt överraskad av hur bra denna var. Full av stereotyper och fördomar, javisst, men tillräckligt bra utförd för att vara gripande. Och från ett nutida perspektiv liknar det mer en kritik av den västerländska civilisationen än något annat, oavsett Griffiths egna avsikter.
Sjukt likt scenen i the Shining, Heeeer's Johnny! När farsan yxar på i slutet. Bra rulle.
Otroligt melodramatisk, och stereotyperna är ofrivilligt komiska (om än välmenande). Men filmen är fortfarande vacker och tragisk, Lillian Gish suverän, och man undrar hur konkurrensen såg ut 1919? Rent hantverksmässigt måste Griffith legat mil före nästan alla andra.
Oj, vad kinesisk kinesen ser ut..
Gish är mästerlig som vanligt och Crisp är ruggigt bra som brittisk buse (han skulle passa in i vilken modern gangster-film som helst). Fotot är bedårande vackert i de flesta scener, speciellt hemma hos kinesen. Historien griper dock aldrig tag i mig på det sättet som jag hoppades. Det blir lite väl stelt och den kinesiske karaktären blir mest en stor parodi, även om de försöker göra annorlunda. Känns lite som en föregångare till filmer där ett monster faller för en flicka, men inte får henne (Barthelmess spelar verkligen sin roll som ett monster). Betyg 6.9
Det spelar ingen roll hur hårt de kisar, skådespelarna går ändå inte för kinser! Griffith är väl inte riktigt min likör, men detta är ändå ett hyfsat socialdrama från ett skitiga 1919-talet!
