Broken Flowers

Absolut inte en komedi. Fruktansvärt dyster och jobbig film på flera sätt: mycket hopplöshet och cringe, men även fult filmad, dåligt klippt, med låg kontrast och urblekta färger, och udda scener/klipp inkastade. Extremt irriterande/otillfredsställande men inte aktivt dålig.

Hahaha sådan härlig ironi över livets livsöde! Där det inte alltid blir som man tänkt sig speciellt om du varit en "Don Juan." Det roligaste är typ när den unga kvinnan "Lolita" vandrar runt naken och samtidigt syns Bill Murrays hopplösa min spel. Typ: (Kom och hjälp mig här ifrån, va fan gör jag här!) men hela filmen i sig har en skön humor. Där helt enkelt alla människor är olika vilket speglar bra med det verkliga livet så inget konstigt med det. Dock så saknas det lilla extra för att betyget ska bli högre än 3.

Oj Oj, här presenteras ett härlig stämnings bygge med hjälp av sköna bilder och tuff musik. Så här ska film skapas. Tankarna förs till ”Lost in translation” inte bara för Bill Murrays deltagande utan även för den lågmälda coola atmosfären. En njutning.

Väldigt tråkig och intetsägande film.

Fångar intresset förvånansvärt bra med tanke på vilken tråkig film det egentligen är. Tappar aldrig intresset. Men jag har svårt för såna här filmer.

Borjar trevande men mynnar ut i harligt absurd humor. Slutet var pricken over i:et. Min forsta Jarmusch.

Sedd på tysk Blu-Ray. En mycket oimponerande presentation som uppenbarligen är från samma master som den ursprungliga DVD:n (tack till Lilla prinsen för bilderna). Mjukt och matta färger, samtidigt som det finns stora problem i kodningen som påminner mycket om tafflig MPEG-2 komprimering. En stor besvikelse. Betyg (på bildkvalitén): 1.5 av 4.

Bill Murray är riktigt bra och jag köper honom helt och hållet i denna roll. Upplösningen med den improviserade matstunden där är riktigt bra och man sitter lite på nålar. Soundtracket är väldigt intressant och annorlunda på ett positivt sätt. Filmens etos är liksom bara väldigt sympatiskt. Och humorn sitter ganska myckt som ett smäck. Men trots allt segar det ordentligt i mitten av filmen på själva roadtrip-delen. Då är det inte mycket mer än Murray själv som kan hålla uppe filmen. Wright är också ytterst larvig så scenerna med honom skär sig också. Bäst kanske vore om Murray fick vara ensam - även om det givetvis vore lite halvmärkligt. Stundtals lite för självmedveten med Don Johnston, Lolita och andra referenser som bara blir lite "ohmen, kom igen....". Trots brister är det dock en helt klart sevärd och härlig film. 65/100

Efter berömmet för sin prestation i filmen "Lost in Translation" så gavs Bill Murray ett större förtroende i mer dramatiska roller. I denna film finns trots den dramatiska rollen ändå en humoritisk sida hos karaktären(för det är ju trots allt Bill Murray vi talar om). Jag gillar manuset och jag gillar Bill Murrays allvarliga sida som skådespelare och tillsammans med fin regi från Jim Jarmusch så skapas en lågmäld men intressant och stark berättelse som fungerar hos mig. 3+

Enformig och inte särskilt trovärdig. Kanske till och med ful, reagerar främst på klippningen. Så mycket trista transportsträckor. Var är Murrays charm? Vem är Don egentligen? Han känns ju mest som en tragisk snuskgubbe, om än en lågmäld sådan. Knappast en Juan i alla fall. Omöjlig att inte jämföra med Lost in Translation och den är ljusår bättre.