Bröllopsfotografen

Jag har tagit del av några av Ulf Malmros filmer och har uppskattat hans sätt att berätta en historia som få Svenska filmer gör. Bröllopsfotografen är en film som berör och ger en bra bild av vad man skapar utan att egentligen vara, och Björn Starrin är lysande i huvudrollen. Vi ser även namn som Tuva Novotny och stora namn som Kjell Bergqvist och Johannes Brost bl.a. Handlingen fokuserar egentligen inte så mycket på bröllop som jag först trodde att den skulle göra, då såna filmer inte faller mig i smaken, men här har Ulf skapat en nästan helt felfri film där handlingen är bra, budskapet är bra och musiken är mycket bra. Filmen kanske inte når ända fram som andra filmer jag har sett med Ulf Malmros bakom rodret. Den känns lite för sorglig, inget fel i det, jag hade kanske sett lite annan utgång. Annars är filmen så nära perfekt som den kan komma, så inte långt ifrån en fullpoängare, en klart sevärd film.

En mycket bra och rolig svart svensk komedi

Ulf Malmros (manus och regi) har skapat en underhållande komik av kulturkrockar mellan över och underklassfolk och mellan stads och landsbor. Den som driver handlingen är karaktären Robin, mycket välförtjänt spelad av Björn A. Ling etc. (att karaktären ska vara inspirerad av Malmros egen uppväxt bidrar nog till att manuset vurmar lite extra för rollen). Men bra blev det. Mats Olofsson (filmfoto) bjuder på många tjusiga Stockholmsvyer och fina detaljbilder.

Stark feel-good film i härlig sommar-miljö. Underbart att se överklass/snobberiet förväxlas med Värmlands bond-charm. Starrin gör ett fullgott jobb som den osäkra kufen. Sen motpolen, den underbart vackra Tuva.+ att Kjelle-B passar perfekt som den något bäst-före-datum lurken som mest springer runt barbröstad med en drink i hand#)

Den här sortens svenskhumor är så jävla sorglig som ofta finns i svenskkomedi och jag klarar inte detta. Det är stel, tråkig och den svenska skuggan lyser igenom allt och gör allt tråkigt!

Det finns mycket charm i den här filmen, absolut, men också mycket otrevligt. Framförallt från huvudpersonen. Och sånt är väl livet, alla är inte alltid trevliga, men just insvept i all denna låtsascharm gör det obehagligt. Även om han inte är genomrutten, så är det inte så trevligt som man vid första titten kan tro. Måhända är det meningen, men oavsett är det inte tilltalande för mig. Oerhört många oattraktiva(och då talar jag inte fysiskt) karaktärer. Men ja, en viss behållning och det är inte dåligt, bara smått motbjudande. 0,2 på SH-skalan.

En av de bättre svenska filmerna som gjorts på senare år. Något mästerverk är det ju inte men den är ändå väldigt bra. Svag 5:a.

En oförarglig ganska rolig film. Sätter väl inga större spår, men är helt OK att ägna 1½ timme åt.

Skön humor där Kjell Bergqvist är bäst. Tuva Novotny är också bra i vanlig ordning. Lättsam film som man inte behöver tänka så mycket till.

Denna filmen gjorde inte särskilt mycket för mig. Den är helt Ok men inte så mycket mer. Jag förvånades också över att jag denna gången retade mig så mycket på den värmländska dialekten. Vanligtvis är jag helt OK med både värmlänningar och hur de pratar.