Brutalisten

The Brutalist är en ytlig film där allt från kameraarbete, foto och manuset försöker att framstå som något monumentalt och tänkvärt. Men det hela faller platt så fort man skrapar lite på ytan. Vi får aldrig riktigt grepp om László eller någon av de andra karaktärerna och de finns mest där för att fylla ut speltiden med scener som i slutändan inte resulterar i något märkvärdigt. Den märkliga epilogen gjorde inte saken bättre, utan skapade ännu flera frågor om filmens syfte. Jag måste ändå ge pluspoäng för skådespeleriet, som höjer filmen till en mycket svag 3:a.

När den är som bäst får jag vibbar av Koyaaniqatsi både visuellt och musikaliskt (med ganska explicit lånande från Philip Glass' stycke Pruitt Igoe från den filmen - styckets titel för övrigt en referens till ett misslyckat brutalistiskt bostadsområde vars arkitekt ändå har en del paralleller till filmens fiktiva huvudperson). Felicity Jones AI-justerade berättarröst lät väldigt Google Assistant-aktig, men får väl erkänna att de andra manipulerade ungerska rösterna lät OK. Fotot var oftast riktigt snyggt, men som ofta i modern film var nattscenerna för mörka, irriterande att ljusteknikerna idag är så rädda för konturljus. Epilogen var inget vidare, med en lite skitnödig förklaring av arkitekturens symbolik, och även om USA-porträttet troligtvis är ganska sanningsenligt ställdes inga motsvarande frågor kring de som utvandrade till Israel (där bristen på omvärldsanalys som ghostface nämner blir väldigt påtaglig då 1973 antyds vara ett viktigt år för huvudpersonen men ju också var ett av Israels många men viktigaste krigsår), men över lag tyckte jag det här var bra. Stark trea.

En mastodontfilm som passade bra att se ombord på den 9-timmar långa flygningen mellan London och Trinidad. Tråkig film med jobbiga karaktärer blev väl resultatet av denna filmupplevelse. Guy Pearce är ingen av mina favoriter precis och övriga skaran får mig inte heller att slå några volter. Snyggt rent tekniskt men innehållet känns som det finns brutalt mycket av sedan tidigare om än inte bokstavligt. Dessutom belyser den droganvändning som jag gott kunde vara utan. Betyget slutar på en stark 2;a, 2+

Känns delvis designad för att vinna Oscars, med sin monumentala längd, monumentala verk i centrum av berättelsen, och historien om judars utnyttjande (i flera bemärkelser) mot en fond av förintelsen. Adrien Brody gör ett bra jobb, men filmen känns märkligt fejk, och som någon slags allegori jag inte förstår -- en bisarr anklagelseakt mot Amerika? En sionistisk pamflett där det monumentala byggnadsverket på en kulle får symbolisera Israel? Ja, jag vet inte riktigt. Man får inte ens någon uppfattning om arkitektens verk, vilket är väldigt märkligt i sig. På slutet hålls ett hyllningstal till den man vi under mer än tre timmar inte lärt känna, varken privat eller yrkesmässigt, vilket cementerar fejkkänslan. Jag håller för övrigt med om det mesta Ghostface skriver nedan. Det är inte en bra film, och det är inte en dålig film heller, men slutresultatet förtjänar verkligen inte speltiden och det gör det till en, faktiskt, ej sevärd film. Svag trea, som mest räddas p.g.a. Brody och allmänt solid produktion.

Rent tekniskt är detta väldigt bra, både bild och ljud får en att tro att man bevittnar en episk odyssé. Sen efter en lite mer detaljerad syning av historien blir det tydligt att det är snabbmat. Med tanke på filmens längd är det nästan parodiskt hur mycket lösa trådar det finns som man tänker sig ska hitta sin plats i detta formatet. De stora gapen mellan olika händelser lämnar luckor på ett sätt som stjälper en film som vill vara ett episkt personporträtt. Det gör att karaktärerna aldrig någonsin blir något annat än yta vilket gör att jag inte bryr mig om deras öden. Filmen gör att stort nummer av att utspela sig under flera årtionden utan att någonsin ha någon omvärldsanalys. I dagens läge känns det inte heller särskilt fräscht att snudda vid den judiska migrationen till Israel utan en viss problematisering. Filmen har så pass många defekter att jag är frestad att ge den lägsta betyg men det är den tyvärr alldeles för audiovisuellt förförisk för att jag ska kunna göra.

Man gör väl film av allting nu mera. Välspelad film, som har många onödiga scener, kunde varit betydligt kortare denna. Men absolut sevärd om man har 3h i streck över.

Otroligt snyggt foto, mäktig musik och en storslagen och mäktig känsla genom det hela. Fann dock inte hela storyn genomgående jättefängslande. Alltid bra, absolut, och välspelad framför allt från Pearces sida, men jag fann bara inte manuset riktigt så förstklassigt som allt det andra. Med den långa speltiden och allt landar filmen till slut på en fullgod trea. En bra film, men jag hade nog hoppats på lite mer.

Otroligt snygg och inte helt utan sina poänger. Rätt osympatiska karaktärer över hela spektrat, dock, även om man förstår varför på slutet. Den håller hela vägen och även för en omtitt någon gång framöver. (8/10)

En av de bästa filmerna från 2024. Det är alltid mäktigt att se en nästan 4-timmars film på bio och dessutom med en intermission denna gång. Skådespeleriet är generellt på topp även om Adrien Brody sticker ut lite extra och jag skulle bli mycket överraskad om han inte kammar hem sin andra Oscar. Handlingen engagerar, men det är de små detaljerna i manuset som gör att The Brutalist sticker ut. Vissa scener chockerar men när man rannsakar händelserna i filmen så får de oftast sin förklaring. Filmen har mycket att erbjuda och är betydligt mer tänkvärd än vad man först kan tro.

3.7. Vistavision-loggan i förtexterna var ljuvlig att se, fotot är snyggt (rörlig kamera, vinklar, mäktiga distansbilder, osv), Brody riktigt bra liksom resten, kul med arkitektsnack (med material, tanken bakom detaljer, osv), men såklart deppigt med svårigheterna i det nya landet. Märkligt i slutet när Laszlo sägs ha fötts 1911 och 40 år senare ha överlevt ett koncentrationsläger. Ser inget på IMDb, bland goofs, om det. Otrolig miss. Fint att höra så mycket ungerska och höra om karaktärer som flyttar till Israel, mitt i dessa antisemittider. Lite Once upon a time in America-vibbar över speltiden + riktig epok men påhittade personer+ gamla bilar, hattar och rockar + judar i USA. Lite samma som med OUATIA blir man inte 100% känslomässigt engagerad, sådär att man gråter och/eller oroar sig. Även gnutta There will be blood, fast då över Pearce's karaktär.