Buffalo '66

Gallos karaktär är harmlös och patetisk, Riccis ser igenom honom. Detta är inte en manual för mänskligt beteende, utan en saga. Han kidnappar henne för att de redan har kemi. Människor längtar efter kärlek som kringgår deras tillkortakommanden, filmen handlar om det. Utöver tematikens äkthet är den inte trovärdig, den har helt andra värden. Den balanserar dock det magiska genom att utspelas i ett till synes vardagligt och deprimerande landskap. Temat är öde och transcendental kärlek. Utförandet är personligt och stilfullt.

Det slår mig åter hur 70-tals-inspirerat 90-talet var, och hur elegant filmstilen var under det decenniet. Det här är en bra film med toppfina skådespelarinsatser! Skön atmosfär, märklig intrig.

Ricci är bra, filmen är snygg, men Gallos karaktär så odräglig att det andra inte spelar någon roll (känslan blir än värre av att det känns som karaktären ÄR Gallo).

Gubbfantasi deluxe.

Vincent Gallo är så gubbsjuk och homofobisk och obehaglig och störig och dryg att det är svårt att ta sig igenom den första delen av filmen. Den kanske är snygg och så, men det hjälper liksom inte. Han förstör hela filmen med att ens vara i bild.

Wow! Snacka om att man kidnappa rätt tjej då.

Stundtals briljant, stundtals bara dum och osannolik. Vincent Gallo spelar helt otroligt bra och fotot är bland det bästa jag har sett, men som helhet - nix.

Jag kan inte bestämma mig för vad jag egentligen tycker om denna film.

Det här är en dum film och jag hatar den och vill se den typ tio gånger till direkt.

Den här filmen messed me up. Vad fan.