But I'm a Cheerleader

Det var många år sen jag såg denna senast (jag kommenterade den 2003 och 2004) och jag var lite orolig att den inte skulle leva upp till min minnesbild av hur bra den är, men jag blev inte besviken. Jag hittar inget att klaga på. Filmen är rolig och campy men samtidigt funkar den som romantisk komedi och coming of age-film och när det behövs är den också känslosam och rörande. Den lyckas göra riktigt bra satir av ett allvarligt ämne (homofobi och omvändelseterapi). Alla skådespelarna är perfekta i sina roller. Lyonne i huvudrollen, Moriarty som lägrets ledare, Clea DuVall, Douglas Spain. Dante Basco… Bud Cort och Mink Stole som föräldrarna. RuPaul med goatee och en T-shirt med texten ”Straight is great”. Scenografin och kostymerna gör filmen ännu bättre. En riktigt bra film. Se den! (Eftersom man numera tydligen bara kan ha en kommentar per film har jag raderat mina gamla kommentarer. Tips från min kommentar från 2004: Det finns en director’s cut-version som har några extra scener.

Så charmig och fin och den förtjänar verkligen sin kultstatus! Blir oväntat rörd i slutet också. Men det är mest bara trevligt, inte skrattroligt eller engagerande på riktigt överlag. Så det blir bara en mycket stark trea!

En rolig och underhållande film med bra skådespelare. Clea DuVall gör väldigt bra ifrån sig.

En härligt satirisk och även till viss del svart komedi som driver fullt ut med åsikterna om att homosexualitet endast är en sjukdom som lätt kan botas. Väldigt kul att se Natasha Lyonne i en bra filmroll vilket inte sker så ofta, nuförtiden. Riktigt lyckat och smart gjord. 4-

Charmigt, kul och underhållande men det som främst sträcker ut filmen ifrån mängden är att den känns så otroligt sagolik; stämningen, kläderna, färgerna, ja allt. Inte din vanliga tjej-film precis. Dessutom så tycker jag om Natasha Lyonne riktigt mycket, eftersom hon är alltid så härligt skön, samt så är musiken ett stort plus.

Börjar rätt skönt och underhållande, men det blir lite väl enformigt efterhand och intresset dalar. Mot slutet är den som vilken film som helst.

Jävligt lätttittad, rätt rolig, ibland lite fjantig/löjlig men på ett ganska charmigt sätt. Med ett övertydligt budskap och skön 90-tals stämning med starka färger, go musik och en rolig skådespelare-ensemble som man sen skulle se mera av landar betyget på en ganska stark 3a.

Bästa romantiska komedi jag sett, inte bara på grund av de lilla Cherrleader temat utan för att den gestaltar en lesbisk förälskelse med klyftighet inplastat i uppskattande 90-talistisk lustighet.

Bra film! Men skrämmande att sånt här existerar i verkligheten.

Udda, skön och bra film. :)