BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Clerks
En snabbt kultförklarad och rosad debutfilm av 24-årige Smith, som bland annat finansierade projektet genom att sälja sin samling med serietidningar! Möt jourbutiksbiträdet Dante och hans vapenbroder Randall i videobutiken intill - två mycket roande figurer bakom disken!
| Originaltitel | Clerks |
| Regissör | Kevin Smith |
| Manus | Kevin Smith |
| Genre | Komedi, 90-tal |
| Skådespelare | Jeff Anderson, Marilyn Ghigliotti, Jason Mewes, Kevin Smith, Brian O'Halloran, Lisa Spoonhauer, Scott Mosier, Scott Schiaffo, Walter Flanagan |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 7448 |
| Filmnummer | 525 |
Recensioner
Detta är är regissören Kevin Smiths första film. Den utspelar sig under en dag i ett snabbköp där filmens huvudrollsinnehavare Dante Hicks arbetar, om än denna dag högst ofrivilligt. Snabbköp... Läs mer »
Vad gör en människa lycklig?
Alla människor finner inte vägen till självförverkligande. Kevin Smiths svartvita debutfilm Clerks från 1994 handlar om Dante, som sedan många år tillbaka jobbar... Läs mer »
Kommentarer
Svårslagen lågbudgetunderhållning!
En film för alla 22-åringar och alltså borde jag av många anledningar ha sett den för länge sen.
Detta var bara sjukt bra och klockrent, har man jobbat i butik kommer man att känna igen extremt mycket. Se Clerks.
Rolig, högkvalitativ, dialogdriven lågbudgetproduktion. Min första bekantskap med regissören, mycket nöjd.
Otroligt ojämn, har några riktigt höga toppar men också ett par djupa dalar. Verkligen allt är ojämnt från manus till skådespel. Men jag hade ändå en ganska trevligt tid och den har definitivt sina poänger. (7+/15)
Om man tycker det är roligt när folk säger suga kuk tusen gånger så är detta en kanonrulle!
Lite för amatörmässigt på alla plan. Men skaparglädjen lyfter det hela och både roligt och intressant att se denna och uppföljaren efte varandra.
Gubbsjuk humor som inte har åldrats värdigt. Stundtals lite kul, men mycket ojämn, och det är svårt att inte avsky det vidriga kräket till huvudperson. Men det kanske är meningen? Vansinnigt överskattad film, tycker jag.
Glad att återupptäcka detta mästerverk vid 26 års ålder och slås av det enastående i att det fortfarande finns fynd att göra.
Prytty fuckin good, som att få en slags filosofisk spark i skallen
