Moln över Sils Maria

Jag börjar förstå att jag gillar Assayas som regissör. Dialogdrivna filmer som utspelar sig i kulturvärlden är en nisch som jag trivs bra i, och dialogen är verkligen bra i den här filmen. Det blir ju inte heller sämre av att den levereras av två skådespelerskor som båda tillhör toppskiktet i respektive generation, och samspelet mellan Binoche och Stewart är det som bär filmen. Men även Chloë Grace Moretz är bra i en kul roll. De spelar välskrivna karaktär som rör sig mellan olika metanivåer på ett intressant sätt och blir speglingar av varandra. Högst behagligt

Gillar verkligen det här lite mystiska tilltalet samtidigt som det ska kommenteras samtidskultur på ett sätt som både är lite träffande och lite cringe. Binoche och Stewart har riktigt bra kemi och de naturlyriska inslagen är toppen. Varför Assayas efter denna och likaledes intressanta Personal Shopper sedan valde att göra den där helt igenom menlösa och slätstrukna filmen om bokbranschen framstår ju som helt obegripligt.

Finurligt berättad med en ton skarp finess som brukligt när Assayas gör film. Rädslan för att hamna i de bortglömdas och förbrukades skara för tankarna till Gloria Swanson och Sunset Boulevard. En utmärkt film om än möjligen åt det lite tråkigare hållet trots allt. Betyget landar på en stark 3;a, dvs 3+

Ett drama i skådespelarsfär där handlingen i mycket rör ungdom relativt rutin och mognad. Mycket av handlingen äger rum i ett ensligt hus i en fantastisk schweizisk alpmiljön. Där i alp huset övar skådespelerskan Maria Enders (Juliette Binoche) in sin kommande roll i teateruppsättningen "Maloja Snake". Till hjälp har hon sin unge assistent Valentine (Kristen Stewart). Inläsningsövningarna blandas ofta med diverse pladder om deras egna liv och utsvävningar detta så svårt att jag ibland inte vet om det är pjäsen eller privatlivet som avhandlas i dialogen. Binoches skådespel stör mig. Men hon är en etablerad och mycket kapabel skådis så med lite eftertanke förstår jag att det är den dryga och egocentriska karaktären hon spelar som stör mig (och då har hon ju lyckats).

Vackert foto, utmärkt skådespeleri och flerbottnad handling ger god underhållning. Mer tveksamt är väl om filmen har någon djupare livsvisdom att ge. Det är absolut ingen krav jag ställer i alla väder, men den tar sig själv ibland på ett allvar som gör att man lätt tror att det är manusförfattarens intention. Sammanfattningsvis klart sevärd (fyra utan tvekan).

Kan inte helt bestämma mig om det är en svag femma eller stark fyra, kan ändras efter omtytt. Vacker film med fantastiskt skådespeleri. Dialogen är fascinerande och har ett bra driv. Visst, det blir en del metaskådespeleri, men det är grymt spännande tycker jag. Det, plus allt detta med åldersnoja och hur man vill se sig själv, som den starka eller svaga, den som skadar eller den som lider.

de passar bra i sina roller

Mycket träffande skildring av hur sorgen sprungen ur självförnekelse, upplevs väsenskild från den som representeras av ett annat perspektiv när de i själva verket är en och samma. Mästerligt skildrat hur de båda perspektiven möts och därefter separeras för att slutligen frigöras.

En cineastisk fröjd för ögonen. Dialogdriven historia som smyger i bakgrunden av kändisskapet. Stewart är enastående. Denna väckte en stor kärlek i mig.

Uppenbarligen finns det olika perspektiv på filmen. För mig handlade den om Maria Enders (Juliette Binoche) oförmåga att erkänna att hon hade blivit äldre. Av det blev det en helt ok film, men som jag inte kände något inför.