BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Comedy Queen
Hemma påminner allt om mamma som inte längre lever och bakom ögonen bränner de livsfarliga tårarna. Men trettonåriga Sasha vägrar gråta. I hemlighet skriver hon en lista på allt hon måste göra för att överleva sorgen: raka av sig håret, sluta läsa böcker, tacka nej till världens gulligaste hundvalp och framförallt, bli en - Comedy Queen.
Originaltitel | Comedy Queen |
Regissör | Sanna Lenken |
Manus | Linn Gottfridsson, Jenny Jägerfeld |
Genre | Drama, Familjefilm, 2020-talet |
Skådespelare | Sigrid Johnson, Oscar Töringe, Anna Bjelkerud, Ellen Taure, Camila Bejarano Wahlgren |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 89 |
Filmnummer | 142220 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Jag blev oerhört berörd. Inte av Oscar Töringe, som kändes lite onaturlig, men i övrigt mycket fin historia och en briljant Sigrid Johnson i huvudrollen
Blev inte berörd av historien, inte heller av personerna. Mycket onödiga och som jag tycker orealistiska turer för att komma fram till målet. Varför känns det som om skådespelarna inte ens bryr sig själva, utom då Sigrid som spelar Sasha, där blev det istället den vanliga turen att vara så omöjlig som möjligt. Allt kändes bara tröttsamt, hur realistiskt är det att folk skrattar åt de usla och pinsamma skämten som Sasha kläckte ur sig. Svag tvåa.
Tja, typisk svensk film som: I taket lyser stjärnorna, Jag saknar dig, o.s.v. Den här filmen sticker inte ut särskilt mycket från de övriga nämnda filmerna, samma svenska grundstory och samma svenska grundmanus. Det gör att filmen blir som den blir- En svensk medioker film...
Sigrid Johnson bär filmen på sina axlar. Suverän skådis! Filmen som helhet är knappt godkänd
Sigrid Johnson är ett verkligt fynd. Men det är en besvikelse att filmen hon är med i inte är bättre. För ytlig, statisk och tillrättalagd. Framförallt saknas en utveckling av karaktärerna som går lite längre än först ledsen sen glad.
Fångar ganska bra sorgeprocessessen och framför allt hur alla känslor stängs inne och tar sitt uttryck via en snedvriden utveckling av tvångstankar som ingen utomstående överhuvudtaget kan förstå logiken i. Å andra sidan strider filmen rätt hårt med att inte kännas som ännu en svensk barnfilm. För det gör den i slutändan ändå. Förvisso en bra sådan, men fortfarande lite för mycket en svensk barnfilm, en sådan där som kommer att visas i skolorna de kommande två decennierna. Lite råare och mindre inställsam stil hade den nog allt kunnat kosta sig på att vara. Då hade vi kunnat diskutera de högre betygen. Nu följer den ändå konventionerna rätt bekvämt. Men det går bra ändå.
Skitbra, helt enkelt.
Varför ser nästintill all scenografi i svenska ungdomsfilmer ut som en pastisch av 90-talet?
Och kunde man inte hyrt in ngn som på riktigt är halvrolig att skriva flickans stand up-material så man åtminstone kunde köpa en gnutta av illusionen att publiken skrattar åt hennes skämt? Det är oerhört smärtsamt att behöva sitta igenom dessa krystade scener.
En film främst om att (inte) bearbeta sorg. Syftet var nog att göra en film för unga tjejer med en tjej i huvudrollen som bryter normer och som sprider budskapet "skit fullständigt i andra och våga göra precis vad du känner för". Sedan lite mode, sociala medier, piniga föräldrar och annat som ska tilltala målgruppen. Huvudpersonen är något egen (mest på ett besvärande vis). Det märkliga är att hon egentligen inte vill följa den här listan, men att det blir som ett tvångssyndrom. Ingen fördjupning och karaktärsutveckling, utan de flesta förblir därför väldigt anonyma eller inrutade. Varken huvudpersonen eller någon annan person blir intressant. De flesta rollpersonerna är antingen osympatiska eller blir avvisade och ramlar ut ur handlingen lika snabbt som de kom in. Jag tycker att filmen fastnar i de vanliga facken med de vanliga birollerna och även blir sentimental. Den lilla humorn bygger mycket på att man uppskattar huvudpersonens klyschiga eller dåliga ståupp-skämt. Det som jag fann mest underhållande var nog när mobbarna körde all-in med sina fjortisattityder.
Helt okej.