BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
Crash
James och Catherines gnista har försvunnit, och deras respektive otrohetsaffärer är det enda som tänder den. Efter en våldsam bilkrasch mellan James och Doktor Helen Remington ger dock dem båda en ny libido.

Originaltitel | Crash |
Regissör | David Cronenberg |
Manus | David Cronenberg |
Genre | Drama, Thriller, 90-tal |
Skådespelare | Rosanna Arquette, Holly Hunter, Deborah Kara Unger, James Spader, Elias Koteas, Peter MacNeill |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 2085 |
Filmnummer | 5402 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Även om filmen kan kännas tjatig och utan direkt punchline är den märkligt fascinerande. Soundtracket lyckas även förhöja upplevelsen ett snäpp.
Även om man läser om filmen innan så går det inte att föreställa sig vad man kommer att få se. Helt skruvat men ändå med överraskande etablerade skådespelare med tanke på de explicita scener som förekommer. Helknäppt men den håller i alla fall ett konsekvent bildspråk och stil som kanske lockar någon men för mig blir betyget en 2;a
Så mycket transportsträckor, så lite dramatik. Odynamiskt och melodramatiskt skådespeleri. Filmat med gubbsjuk blick. Den enerverande enformiga musiken skapar tristess.
Första bilkrasch pornon för oss. Huvudaktörerna James (James Spader), Vaughan (Elias Koteas), Helen (Holly Hunter), Catherine (Deborah Kara Unger) och Gabrielle (Rosanna Arquette) kopulerar med varandra i olika konstellationer. Alltid exalterade av diverse trafikolyckor eller kraschade bilar och alltid ackompanjerat av en ensträngad gitarr. Obegripligt.
Har sett några Cronenberg filmer tidigare, tycker denna är sämst av dessa. Ett svenskt (dessutom svenskspråkigt) klipp från ett krocktest var dock ett roligt inslag (det säger väl hur kul filmen var i övrigt).
Skum och extremt orealistisk film, delvis rolig, delvis obehaglig, delvis oerhört löjlig. I upplägget är den i mångt och mycket som en gamla skolans porrfilm. Behållningar är att titta på bilarna och den enligt mig väldigt snygga och sexiga Rosanna Arquette.
Det här är nog min favorit av Cronenberg ändå. Otroligt foto, ett av Howard Shores starkaste soundtracks och ett väldigt unikt persongalleri. Själva manuset håller väl kanske inte toppklass från början till slut, men bjuder ändå på flera intressanta idéer och minnesvärda ordväxlingar. De sista 15-20 minuterna tappar lite, men inte tillräckligt för att dra ned betyget.
Festligt såklart också med de svenska inslagen som känns som att de anspelar lite på hur den "svenska synden" skildrats i film från den här perioden.
Borde se om den här i vuxen ålder...
Mystisk.
Bland det konstigste jag sett, men den va helt okej ändå