BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Crooklyn
Den ömsinta men extremt självständiga mamman Carolyn kämpar tillsammans med sin musicerande make Woody med att uppfostra deras barn under svåra men ofta underbara omständigheter i deras bostadsområde i Brooklyn som de kärleksfullt kallar Crooklyn.
| Originaltitel | Crooklyn |
| Regissör | Spike Lee |
| Manus | Spike Lee, Cinqué Lee, Joie Lee |
| Genre | Drama, Komedi, 90-tal |
| Skådespelare | Delroy Lindo, Isaiah Washington, Alfre Woodard, José Zúñiga, Zelda Harris, David Patrick Kelly, RuPaul, Joie Lee, Frances Foster, Norman Matlock, Carlton Williams, Sharif Rashed, Tse-Mach Washington, Christopher Knowings, Ivelka Reyes, Patriece Nelson |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 184 |
| Filmnummer | 3967 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Naturlig och stark närvarokänsla, men inte så intressant och lite störigt skrikig. Ganska stark tvåa.
Varför Spikey tyckte det var kul att filma dotterns semester i fel format kan man verkligen undra. Det var bara en av alla märkliga saker i filmen. Den utspelar sig tydligen på 70-talet men ser ut precis som Spiekys filmer som utspelar sig i nutid. Musiken och dialogen blandas ihop på ett hysteriskt illa sätt (soundtracket är riktigt bra men man kan aldrig uppskatta det). Vad Spikeys roll gör där vet jag inte och hela familjen verkar vara helt utflippad. Mot slutet sliskas det å det grövsta och blir någon slags Terms of Endearment, vilket vi inte tycker om. Bra skådespelare räddar filmen från en etta. Betyg 3.2
På många sätt ganska trevlig men också lite på slentrian känns det som med ganska många svagare scener. Härliga miljöer och färger dock och början är bra. Det blir dock sämre efterhand och tvåan är given tack vare slutet då Spike Lee av någon obegriplig anledning tycker att Troy som hushållets enda kvarvarande person av kvinnligt kön (tio år gammal!) bör ta hand om hushållet och gör en sliskigt sentimental grej av att hon har vuxit upp eller nåt och tar hand om sin lillebror med moderlig omsorg och lagar jävla mat till alla fast hon har en farsa som man kan tycka borde göra nåt. Och musikanvändningen är hysteriskt slapp.
Skönt joint-soft men en stor dänga ska den ha för att den är så skrikig. Dessutom blir det av outgrundliga skäl muzak-användning istället för musik-användning (bra låtar, ok). Ställer inte Lee högre krav på sig själv? Sedan finns det tekniska fyndigheter att roas av. Fast att den 35mms- kopia jag såg var svårt att bli klok på. När Troy var hos sin mormor bytes formatet till 'Scope, vilket ställde till det en hel del för maskinisten som fick kämpa med att ändra skärpan när det kryssklipptes mellan platserna. Vad som var intentionen med detta skulle vara skojigt att få reda på.
En trea känns lite blekt för en fin film, så vi drämmer väl till med fyran då. Ingen skarp kärn-handling utan mer en serie spridda händelser, med familjeinramning, sedd ur nioåriga Troys perspektiv.
Musiken gör på många sätt filmen.
Rätt fin faktiskt
fantastisk musik!!!
