Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka
BETYG
3.2
av 5

Dansen går


Luckys vänner vill inte att han ska gifta sig med Margaret och ser till så att han missar bröllopet. Margarets familj gillar inte heller att Lucky försörjer sig som dansare, men om han lyckas tjäna 25000 dollar har han visat sig värdig och ska få gifta sig med Margaret. Lucky och vännen Pop ger sig av till New York för att söka lyckan. Där träffar de av en händelse danslärarinnan Penny. Romantik med komplikationer uppstår...


Originaltitel Swing Time
Regissör George Stevens
Manus Allan Scott, Howard Lindsay
Genre Komedi, Musikal, Romantik, 30-tal
Skådespelare Fred Astaire, Ginger Rogers, Victor Moore, Helen Broderick, Eric Blore, Betty Furness, Georges Metaxa
Betygsätt Logga in eller bli medlem för att rösta
Betygsantal 224
Filmnummer 9660

Recensioner

Skapad 2019-11-09 av wst
En dansuppträdare Lucky (Fred Astaire) reser till New York för att tjäna ihop 25 000 dollar som han behöver för att få gifta sig med flickan han är förlovad med. Väl i New York stöter han p...   Läs mer »

Kommentarer

Barneyk
2019-01-21
Oengagerande med skämt som för det mesta faller ganska platt. Finns ändå en viss charm här så det är lite småtrevligt. En del dansnummer är snygga, men inget som verkligen står ut och blackface drar liksom ner känslan om en säger så. Rätt slät tvåa.
skitbad
2017-09-12
Rätt kluven och filmen varvar trevliga och charmiga moment med ganska risiga delar. I slutändan lämnar den ändå mig med en fin känsla som gör mig lite extra givmild och delar ut en 3:a (om än både tveksam och svag).
ulpe01
2017-05-16
Det finns en hel del att anmärka på här. Black face, tunn handling, urlöjligt slut och de fåniga birollerna. Men när de dansar är det ju magiskt.
Merwinna
2016-05-10
Som nästan alltid i Fred Astaire-filmer, är det dansscenerna som gör filmen sevärd. Inte alla dansscener heller i denna film, för övrigt - de med en hel balett kändes rätt mediokra. Dansöserna var för tjocka och klumpiga, och Astaires egen blackface-rutin kändes malplacerad. Dessutom höll jag mera på Ginger Rogers andra kavaljer - han var så mycket snyggare, stiligare och attraktivare, och uppförde sig så mycket bättre! Men som sagt: danscenerna mellan huvudpersonerna var jätte-jätte-fina!
Canomia
2014-01-06
Vafan ska de alltid förstöra bra filmer med att slänga in jäkla "black face"-nummer, samma med Holliday Inn. Det är ett snyggt nummer annars dessutom.
Tonti
2013-06-14
Syrefattig i jämförelse med den lysande Top Hat men ändock en trevlig bekantskap med en otroligt vackert fotad snösekvens och ett par fina dansnummer, bland annat det glittrande mot slutet. Spåren av serieproduktion är tydliga men det är i de små ögonblicken den här typen av filmer lever upp i alla fall.
Sznax
2012-01-15
Det är nästan omöjligt att inte bli indragen i en Astaire/Rogers film. Och det här är inget undantag. Storyn är enkel och utförandet bra, birollerna ligger på den härliga komiska nivån som brukligt och både Astaire och Rogers är underbara som alltid. bra dansnummer och helt okej sånger. Scenerna i snön är också väldigt fina. Dock så är det en av de tråkigare Hollywood-regissörerna som gjort filmen, George Stevens. Och det gör att filmen aldrig kommer igång. Betyg 6.8
sunvalley
2011-11-15
Väldigt charmig. Kemin mellan Rogers och Astaire är ju det som driver de här filmerna framåt. Här fungerar det mesta runt omkring också. Många fina dansscener, för den som tänder på sånt.
DennisBL
2010-12-29
Oftast ganska fånig stämning, och en helt lövtunn story, men en klart charmig bagatell. Såväl Rogers som Astaire är helt självlysande karismatiska och musiken är fantastisk. Hade dock hoppats på fler dansnummer, de är alldeles för få och det är på tok för långt emellan dem. De få dansnummer som bjuds är ju däremot makalösa. Särskilt det första dansnumret, på dansskolan, måste tillhöra Rogers/Astaires bästa någonsin, det är så ljuvligt enkelt, anspråkslöst och charmigt! Otrolig personkemi och en likaledes otrolig kärlek till dansen som går rakt igenom duken (eller tv-rutan eller i mitt fall laptop-skärmen). Jag ser antagligen aldrig om denna film, men den scenen kommer jag att se många gånger till. När de sjunger "A Fine Romance" i snöstormen så är jag också benägen att tycka att den romantiska musikal-komedin nådde en slags höjdpunkt där och då. "Bojangles of Harlem" skulle jag helst vara utan, den är svår att förhålla sig till idag, Tintin-i-Kongo-varning på den. Roger/Astaires nästa dansscen är på många sätt fascinerande; den är dramatisk och lånar drag av balett för att uttrycka det, den är passionerad och liknar bitvis argentinsk tango för att understryka det, men min känsla blir ändå att koreografin vill för mycket och är alldeles för teknisk och återhållsam för att uttrycka känslan av att ge sig hän inför sexuell lusta/förälskelse. Jag saknar helt enkelt lekfullheten i deras första scen tillsammans. En trea, varken svag eller stark blir betyget.
Albion
2010-06-02
Första halvtimmen är lysande, nära på brilliant. Men tyvärr tappar det betänkligt och till sist är man nästan utled på Fred Astaires rollfigur som tramsar i det oändliga. Trevlig dans i alla fall och Victor Moore var en kul prick för det mesta. Betyget blir en stark 3;a, dvs 3+