BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
De dagar som blommorna blommar
Vännerna Erik, Mikael och Benny växer upp tillsammans i ett kedjehusområde utanför Stockholm på 1970-talet. Deras familjer umgås som grannar gör, men bakom fasaderna döljer sig smärta, sorg och saknad. Vi får följa familjerna Munksås, Törnblad och Elofsson och bevittna händelser som får smärtsamma konsekvenser, ibland omedelbart, ibland många år senare.
| Originaltitel | De dagar som blommorna blommar |
| Regissör | Simon Kaijser |
| Manus | Jonas Gardell |
| Genre | Drama, Mini-serie, 2010-tal |
| Skådespelare | Anton Forsdik, Jacob Ericksson, Ulf Friberg, Rebecka Hemse, Magnus Krepper, Anja Lundqvist, Sofia Pekkari, Torkel Petersson, Johan Rheborg, Eva Röse, Peter Schildt, Elsa Wörmann, Gustav Lindh, Susanne Thorson, Felice Jankell, Gloria Tapia, Simon J Berger, Rasmus Luthander, Julia Marko-Nord, Laura Kaijser da Silva, Agnes Lindsten, Dante Wiechel, Birger Robach, Raivo E Tamm, Yasmine Garbi |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 58 |
| Filmnummer | 133212 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Alltid samma grund story som Jonas Gardell använder sig av igen och igen. Det blir inte bättre än så här, snarare tvärtom det blir bara sämre och sämre!
Som vanligt intressanta livsöden och om hur vi människor är mot oss själva och andra och om att hålla skenet uppe. Där är scener som är helt fantastiska men jag tycker det är för splittrat, speciellt avsnitt ett. Påstår också att det är svartare än vanligt. Jag hålls kvar mer av nyfikenhet än att jag bryr mig om karaktärerna. En dyster dag tänker jag nog att det är lite som med livet.
Kan hålla med kritiken om att det blev lite rörigt emellanåt, men nog tycker jag ändå att det var klart sevärt hur som helst.
Hade aldrig fått sändas om det inte vore för att Jonas Gardell är manusförfattare. Klart svagare än "Torka in tårar utan handskar". Berättelsen okronologiska klippande är omotiverat överanvänt, främst i första avsnittet då det bitvis känns som en enda sörja. Karaktärer som Torbjörn och Magnus Kreppers karaktär är för ensida och gör historien för platt och förutsägbar, mer nyanserade och ambivalenta/dynamiska karaktärer hade bättre behåll filmens anspänning och nerv. Lite väl stor vikt läggs bitvis på tidtypiska markörer, främst på 70-talet, och gör att serien kommer lindrigare utan tack vare sitt nostalgiska fokus. Stundtals fastnar även serien i att göra utdragna scener näst intill till absurdum, utan eller med svagt stämningsuppbyggande, vilket få ses som ett underskattande av åskådarna förmåga att framkalla känslor samt oförmåga hos manus och regi sidan.
Lite spretigt. Rörigt med tre historier i många olika tidsepoker, borde ha renodlat. Usel ljusmixning.
Inte så smickrande för radhusfolk direkt. Det hoppas rejält i tid, lite för mycket, men det går faktiskt ihop till slut. Samtidigt är det roligt att se de olika tiderna och dess miljöer, allrahelst 70-talets med Stenmark som fick Sverige att stanna upp för en stund. Jag gillar också den judiska historien och att religionen fick ta plats. Sedan fanns sorgliga partier som kom väldigt nära. I det stora hela var det bra, men ska jag klaga så var sminkningen på de som blivit äldre verkligen usel, de såg ut som skrynkliga vaxdockor, förstår inte det.
