BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
De omutbara
Al Capone styrde Chicago med järnhand. Ingen kunde komma åt honom. Ingen kunde stoppa honom. Tills Elliot Ness och några utvalda män beslöt att få honom på fall.
| Originaltitel | The Untouchables |
| Regissör | Brian De Palma |
| Manus | David Mamet |
| Genre | Drama, Kriminalare, Thriller, 80-tal |
| Skådespelare | Kevin Costner, Sean Connery, Charles Martin Smith, Andy Garcia, Robert De Niro, Richard Bradford, Jack Kehoe, Brad Sullivan, Billy Drago, Patricia Clarkson, Vito D'Ambrosio, Steven Goldstein, Peter Aylward, Don Harvey, Robert Swan |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 13544 |
| Filmnummer | 3444 |
Recensioner
Dett är 30-talet i Chicago. Det råder spritförbud. Det är maffians tid. Det är Al Capones tid. Och inget kan stå i hans väg...
Eliot Ness (Kevin Costner) arbetar som polis i Chicago. Han har ... Läs mer »
Kommentarer
Herregud vilken ojämn film - fantastisk musik, och stundtals det starkaste De Palma gjort, Costner är förvånansvärt bra och scenen där han möter mamman till bomboffret är riktigt gripande, men sedan har vi riktiga bottennapp som Potemkin-hyllningen i trappan och Sean Connerys skådespelarinsats. De Niro är måttligt övertygande. Delar är rentav löjligare än när Leslie Nielsen parodiserade filmen. Lutar åt en svag trea trots att det finns stunder då fyran är nära.
Helt okej gammal kriminaldrama klassiker med många bra skådespelare som var unga och på väg uppåt i karriären vid 1987 då filmen kom ut. När jag såg filmen första gången på 80 talet, då jag var betydligt yngre så tyckte jag att det var en av dom bästa filmerna som jag sett då, nu när jag ser om den som vuxen och ett helt annat öga för kvalité och en annan erfarenhet när det kommer till film, så är jag tyvärr inte lika imponerad, visst är det fortfarande en bra film men absolut inget mästerverk som jag ville minnas. Visst ger det alltid en mer kraftfull inlevelse och effekt när man ser en film första gången och då den kommer ut på sin tid men vissa lyckas åldras bra medan andra förfaller och kan inte hänga med i dagens utveckling, detta är en sådan film, må vara och förbli en klassiker på många sätt men den åldras verkligen inte bra. Det som fortfarande håller är miljöerna, dom otroligt vackra och välgjorda miljöer så att man verkligen känner att man är på 1930 talet och inte nutid eller 80 talet, men för övrigt så är karaktärer rätt tamt skrivna, bra skådisar som faktiskt gör ganska mediokra roller förutom möjligtvis Connery och De Niro och musik som inte riktigt levererar. Detta är ingen film som på något vis är verklig men baserad på verkliga händelser och karaktärerna var verkliga men själva historien är inte det och Capone blev inte tagen på detta sätt, hade gärna sett en nyinspelning på denna film idag som garanterat hade kunnat bli så mycket bättre. Men helt okej är det än idag och klart värd att se om man aldrig sett den, men den kommer tyvärr aldrig hamna i toppen som klassiker gudfadern, maffiabröder eller casino t.ex. betyget blir en stark 3:a idag.
Grymt bra!
Sean Connery är bara för härlig!
Imponerande rollista men den här filmen håller ingen högre klass, bitvis rätt flamsigt. De Palma har gjort betydligt bättre grejer än det här.
Då har jag släckt en till av mina filmluckor. Jag har svårt att bestämma mig för vad jag tycker om det här. Det är väldigt fina miljöer och det är onekligen en vacker film. Det är Morricone som gör musiken och det är Costner och det är Connery och det är De Niro och det är Garcia och De Palma som står och håller i tömmarna. Jag borde verkligen gilla det här mer känner jag. När jag ringat in invändningarna så är det nog i manuset det brister. Vad har vi egentligen lärt oss om Capone eller om den här skamliga tiden i amerikansk historia? Varför ska Costner behöva gå ut som en systembolagets egen inkassogubbe och sätta stoppa för de som vill ha lite kul? Varför känns De Niros scener inklippta från en annan film? Den mest minnesvärda scenen utspelar sig vid kanadensiska gränsen och påminner mer om en gammal westernfilm än om en gangsterfilm. Generellt har jag lite svårt för gangsters också, de känns överskattade som filmkaraktärer och som människor. Vissa samtida paralleller kan naturligtvis dras till War on Drugs men det var väl knappast filmens avsikt eller ambition. Eftersom jag, till skillnad från friskolorna, aktivt kämpor emot betygsinflation måste jag nog till slut hellre fälla än fria och jag avrundar nedåt till en stark 2a.
Snyggt foto och scenografi men annars är det jämntjockt i denna maffia/polis film. Här finns inget som står ut varken åt det positiva eller negativa hållet. Gäller både manus, regi och skådespeleri och detta trots mängder av stora namn. Sean Connery fick oförtjänt en Oscar utmärkelse för sin insats i filmen. Om någon Oscar skulle ha utdelats för det här så skulle de i så fall ha varit för foto eller scenografi (detta sagt utan koll på övriga filmer det här året).
En actionrökare i gangsterfilms-skrud, helt enkelt. I jämförelse med samtidens andra gangsterfilmer kan denna kännas en smula lökig, men det är ändå snyggt, elegant och välspelat, och barnvagnsscenen är ju för jävla lysande. Och sedan är det ju ändå för jävla skönt att se maffian få på nöten. Stark trea.
Höjer till en trea men gud vad 80-talig filmen är. Soundtracket förstör en hel del med sina tidstypiska saxofoner. Att dra dit en enda oneliner i hela filmen som om Arnold skulle ha sagt den passade verkligen inte in. Men annars helt okej. Bättre än jag kom ihåg. Gillade hela sekvensen vid kanadensiska gränsen väldigt mycket.
Väldigt fina miljöer men så tråkig! Det bästa med filmen var att jag reagerade över att den äldre polisen lät som han som imiterar Sean Connery i SNL, tills jag insåg att det var Connery själv.
