Death Proof

Bra Tarantino film, den mannen kan inte göra en dålig om han så försökte men denna film som dock är väldigt speciell då den är väldigt ovanlig även för att vara en Tarantino film, det är fortfarande mycket coola dialoger om ingenting och coola karaktärer i alla roller, som vanligt i Tarantinos filmer förstås, här har han dock gjort en film som hyllar 70 talets så kallade grindhouse filmer, riktiga lågbudget B-filmer som var tydligen oerhört populära på 70 talet, så allt är gjort med charm och finess för att lika en gammal klassisk B-film grindhouse style och det är just detta som gör denna film så speciell, det är så sjukt coolt gjort allting och man får verkligen känslan av den där gamla B-films känslan av just sådana 70 tals filmer, känns inte alls som nutid, han gjorde även detta som ett roligt projekt ihop med hans kollega och vän Robert Rodriguez, som gjorde sin egna grindhouse film, Planet Terror, men där Tarantino lyckas, där misslyckas tyvärr Rodriguez, hans hyllningsfilm till gamla 70 talets grindhouse blev inte alls lika bra tycker jag, men här lyckats det, men trots det så är det dock Tarantinos sämsta film av alla han har gjort, med det sagt så menar jag inte alls att det är dåligt på något sätt, men inte alls i närheten av hans övriga filmer, men som alltid i Tarantions filmer, så är det alltid suveräna skådisar med, även den minst kända och minst duktiga skådisen blir suverän under Tarantino, han har som en förmåga att plocka fram det bästa från alla och dom blir som oscar utmanare allihop, helt otroligt faktiskt, vi har såklart ett riktigt stort namn med och det är ju gamle suveräna Kurt Russell som är helt galet bra i denna, men han är ju förvisso allitd bra, men sen dyker namn upp som Rosario Dawson, Rose McGowan och Mary Elzabeth Winstead upp som vid tillfället inte var så stora namn men är det idag, sen har vi även regissören Eli Roth med i en liten bi-roll och massa riktigt bra övriga skåidsar som än idag kanske inte är några större namn men alla är helt suveräna i vanlig ordning, brutal film ska väl även tilläggas och detta kan man nog klassa lite som en cool horror/thriller också, så även det ovanligt för Tarantino, men jag gillar och diggar projektet men som sagt, det är inget mästerverk trots att det är från mästaren själv, men det är bra, det är sevärt, det är coolt trots väldigt mycket dialoger, så betyget blir en riktigt stark 3:a och 4:an är väldigt nära, så diggar man Tarantino eller Kurt Russell eller bara ett gammalt fan av 70talets B-films era, så måste man bara se denna, det är t.o.m så ambitiöst att en fejk trailer är gjord ibörjan av filmen för en annan typ av grindhouse film med Danny Trejo, som vid tillfället nog bara var tänkt som en cool fejk trailer men sedan faktiskt blev en film i samma typ av grindhouse stil som heter Machete, dock inte gjord av Tarantino.

Tarantino pendlar mellan gubbsjuka och medelålderskris i denna mycket märkliga film. Den har onekligen sina stunder, men ologiskt manus och en allmän tristess gör att det helt enkelt inte blir bra. Det känns som att han inte riktigt visste vad han ville och stora delar av filmen känns därför meningslös.

Långt och segt Sex and the City-avsnitt i ruffig stil med några riktigt häftiga actionsekvenser.

Bra sista cirka 20 minuter dock.

Några millimeter från bottenbetyg. Värdelös i jämförelse med Django, inglorious eller Hateful eight. Innehållslöst poserande. Dialogen är inte ens laddad med bra skådespelares stämning. Såg den när den gick på bio, och hypade väl upp den då, även om jag minns den som Tarantinos sämsta. Men inte på den här nivån. Filmen ses inte igen.

Oerhört långdragen. De typiska Tarantino-dialogerna funkar i filmer som Reservoir Dogs och Pulp Fiction för att de 1) utfördes av intressanta / udda karaktärer, 2) handlade om intressanta / udda saker, 3) skedde ofta i udda / intressanta situationer/miljöer, 4) inte utgjorde 95% av filmen. I Death Proof åtgår typ 100 av filmens 113 minuter till rätt så alldagliga kompisgäng som gaggar om sex, killar, fest, och musik, medan de åker bil eller äter lunch. Jag hinner tyvärr tröttna sju gånger om innan det, ska medges, rätt så bra slutet.

Underhållande.

Föga imponerande Tarantino-film. Även om Quentins patenterade dialog är intakt blir det för mycket meningslöst skräpfilmshyllande utan vidare kvalitet. Det som Tarantino vill hylla gör han varken bättre eller sämre. Oerhört skumt navelskådande och en film mer för sig själv än någon annan.

nej nej nej......meningslös b-film

Tarantino försöker desperat leverera vad han tror är coola våldsscener. I hans tidiga filmer speciellt i PulpFiction funkade det fantastiskt bra detta beroende på att det var ett koncept där våldsscenerna var integrerade i en spännande handling, kul dialog och ett härligt musikval. Här saknas det mesta av detta (det är sämre än Kill Bill t.o.m.). Smaklöst.