BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
Decamerone
En filmatisering av boken "Decamerone" av Bocaccio där adliga italienare berättar vågade historier för varandra under en helg.
Originaltitel | Il Decameron |
Regissör | Pier Paolo Pasolini |
Manus | Pier Paolo Pasolini |
Genre | Komedi, Drama, 70-tal |
Skådespelare | Franco Citti, Ninetto Davoli, Jovan Jovanovic, Vincenzo Amato, Angela Luce, Giuseppe Zigaina, Maria Gabriella Maione, Vincenzo Cristo, Pier Paolo Pasolini, Giorgio Iovine, Salvatore Bilardo, Vincenzo Ferrigno, Elisabetta Genovese |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 431 |
Filmnummer | 11195 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Miljön är Italien under sen medeltid (tror jag). Pasolini attackerar dåtidens etik och leverne genom att leverera en brokig och märgfylld berättelse. Händelser och delhistorier avlöser varandra i rask takt. Här finns tjuveri, kåta nunnor, skittunne bad, gyckleri och åtrå. Händelserna spretar en hel del men det genomgående temat är nog tabubelagd kärlek.
Det här är också Pier Paolo Pasolinis första film i ”En livets trilogi” (1971–74).
Ganska svårt att betygsätta denna film. Å ena sidan är den snyggt filmad, har bra skådespelare och så där, å andra sidan känns det som att det saknas något som man inte riktigt kan sätta fingret på.
De 106 spelminuterna rullar på i en rätt så rask takt och bland all konstnärlig naivitet så finns det en hel del riktigt bra element som dyker upp då och då. Men i slutändan, som ensam film, är Il Decameron inget vidare, men som en del av något större så hoppas jag fortfarande att den ska ha något att ge mig. - LÄS MER OM FILMEN PÅ MIN BLOGG - http://theshinbonepost.blogspot.se/2016/04/il-decameron-1971-dvd-106-min.html
Svår att sätta betyg på, till filmens förtjänst hör att den lyckas fånga medeltidsandan perfekt och har väldigt glad och upplyftande stämning som gör den till en lysande hyllning till livet.
Nackdelen med filmen är att fotot verkligen känns amatörmässigt, och kameramannen kan knappt vinkla kameran mot det som är intressant i varje scen. Klippningen är rätt ful. Det handlar absolut inte om någon brist på talang varken från Pasolinis eller Delli Collis sida, eftersom de flesta filmer jag sett där dessa två samarbetat tvärtom varit helt enastående visuellt (Se bara på Salo, Matteusevangeliet, Canterbury Tales som exempel, så snyggt filmade). Därför var jag extra besviken, eftersom dem slarvat och uppenbarligen hade kunnat bättre.
Skönt med filmer där inte alla måste se ut som och spela som Hollywood-skådisar. Bra översättning av Boccaccios novellsamling, men som någon antytt tidigare - det blir lite enformigt i längden.
En studie i dålig tandhälsa.
Höjer denna film från 3 till 4. Anledningen är den härliga medeltidsatmosfären, kostymerna och miljöerna. Tycker även att Pasolini gör ett ypperligt urval av noveller ur Boccaccios förlaga. Det är en mysig komedi som mycket bra fångar medeltida folkkonst och humor. En film som radierar med positiv energi. Sannerligen en hyllning till livet. Mycket bra. 4.
Man börjar tröttna på italienska burleska komedier från 70-talet. Här finns inget nytt och nästan inget som kan kallas för underhållning. Man tröttnar till slut eftersom alla historierna är för lika, det hade krävts lite mer fantasi. Betyg 4.8
[rek. 3] Det är svårt att överföra Boccaccios verk till vita duken och för den som inte är bekant med den litterära förlagan kan filmen te sig ganska förvirrande i och med slopandet av ramberättelsen. Det är dock mycket välgjort och Pasolini lyckas med att skapa en härlig och tidsenlig atmosfär. Bra!!! 3+/4-
Sedvanligt bisarr Pasolinirulle, som mer metabisarrt fluktuerar mellan briljant och uruselt, inte sällan i en och samma scen.