BETYG
3.9
av 5
3.9
av 5
Dekalogen 6: Du skall icke bedriva hor
Tomek, en ung postarbetare, spionerar med kikare på sin granne Magda, en konstnärinna i trettioårsåldern. Till slut förklarar han sin kärlek till henne och deras förhållande utvecklas. Filmen klipptes senare ned till en entimmesversion som en del i Kieslowskis Dekalogserie med den svenska titeln "Dekalogen 6: Du skall icke bedriva hor".
| Originaltitel | Krótki film o milosci |
| Alternativ titel | A Short Film About Love, En liten film om kärlek, Dekalog, szesc, Decalogue Six: Thou Shalt Not Commit Adultery |
| Regissör | Krzysztof Kieslowski |
| Manus | Krzysztof Kieslowski, Krzysztof Piesiewicz |
| Genre | Drama, 80-tal |
| Skådespelare | Grazyna Szapolowska, Olaf Lubaszenko, Stefania Iwinska, Piotr Machalica, Artur Barcis, Miroslawa Chojnacka, Stanislaw Gawlik, Tomasz Gradowski, Rafal Imbro, Jan Piechocinski, Krzysztof Koperski, Jaroslawa Michalewska, Emilia Ziólkowska |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 981 |
| Filmnummer | 14363 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En mycket intressant men lite avgränsad story (regisserad och skriven av Krzysztof Kieslowski) om en 19-årig kille (Tomek) med stora svårigheter att bilda kärleks och vänskapsrelationer. Tomek stalkar maniskt en kvinna i grannhuset där i den lite trista polska förorten.
Stalkerfilmer har man ju sett förr men detta är en mer ovanlig och annorlunda betraktelse där stalkern Tomek ges en martyrroll och offret beskrivs som ett ovärdigt sådant.
En mystisk och lite sinnlig film med tre egoistiska huvudkaraktärer (stalkern Tomek, offret Magda och Gudmodern). Alla tre är drabbade eller drabbas av själslig kärlek.
Välspelad, riktigt välgjord och mysiga miljöer. Jag imponeras av detaljerna, som blickar, små handrörelser och tysta iakttagelser som ändå är väldigt talande. Jag gillar särskilt att det finns lite mystik i början. Sedan hade jag helst önskat att den funnits kvar, men det är som att handlingen vissnar ju längre in i den man kommer. Däremot är den definitivt välgjord rakt igenom. Jag tycker att Kieslowskis ess är mystiska filmer om förbjudna ämnen, så det här är en av favoriterna hittills. Svag fyra.
Omtitt (denna gång av Dekalog-versionen), och höjning. Inte bäst i serien, men den är riktigt bra, faktiskt. Och bättre än femman, faktiskt.
En liten film om kärlek (filmen).
Den klart bästa delen så här långt i den genomgående väldigt bra dekalogen-sviten, förutsatt att den jämförelsen kan göras när det var den långa versionen jag såg. Hursomhelst så är uppfuckade kärlekshistorier i allmänhet de bästa kärlekshistorierna, och det är det här ett alldeles utmärkt exempel på. Kieslowski gör det sannerligen inte lätt för sig i skildringen av de här karaktärerna, men det är också då det kan bli riktigt intressant, och han undviker snyggt alla fällor som en sådan här historia kan falla in i. Hur man ska förstå och ställa sig till karaktärerna kan nog diskuteras i evighet om man så vill, men jag brydde mig iaf verkligen om dem, och det enda jag säkert kan konstatera i efterhand är att det är synd om människorna. De utmärkta skådespelarinsatser ska givetvis lyftas fram, och miljöerna bidrar med en hel del som vanligt. Det borde verkligen finnas fler filmer av det här slaget
Sammanfattar min erfarenhet av kärlek perfekt. Det kan givetvis inte bli något annat än en femma i betyg.
Fantastiskt som vanligt från Kieslowski. Nästan lika bra som döden-filmen och kemin mellan Szapolowska och Lubaszenko är total.
Wow, ännu en fullträff av Kieslowski! Otroligt sensuell och fängslande, med fantastiska karaktärspresentationer. Vansinnigt välgjord kemi mellan de två huvudrollerna. Ett mästerverk, kanske till och med bättre än En liten film om konsten att döda. Liksom nämnda film är även detta en film jag sett i det omklippta långfilmsformatet vid namn En liten film om kärlek, och inte i den kortare Dekalogen-versionen, som titeln ovan antyder.
Skådespeleriet i Dekalogen-filmerna är alltid av högsta klass. Kieslowski går ofta in i närbild av plågade ansikten, såsom här i denna filmen. Inte lika bra som i En liten film om konsten att döda, där stämningen kröp runt på huden på mig, men alldeles enorm ändå. Filmen speglar känslorna av kärlek och skuld som inte många andra.
Drama i förorten, och vilken förort vi bjuds på - det blir inte mer betong än så här i den totalitära statsmaktens sista årtionde. När jag ser om filmen så här 22 år efter att jag såg den på bio är det miljöerna snarare än berättelsen som engagerar. Den fullständiga förortstristessen blir en utmärkt fond för en handling kring människor som innerst inne drivs av egoistiska drivkrafter snarare än altruism. För egentligen är ingen av de tre huvudpersonerna sympatiska, sårbara förvisso, men inte sympatiska. Det är väl här Kieslowskis realism blir som tydligast - människor är helt enkelt i första hand egoistiska och det är denna egoism som gör verkligheten så karg.
