BETYG
3.6
av 5
Dellamorte Dellamore
1994
Italien, Frankrike, Tyskland
105min
IMDb
Francesco Dellamorte tar hand om kyrkogården i den lilla Italienska byn Buffalora. Han lever i ett fallfärdigt hus på området med endast sin mentalt handikappade assistent Gnaghi som sällskap. Unga odågor i staden sprider rykten om att Francesco är impotent. Det enda sättet han kan öppna upp sig på är över telefon med sin vän Franco, när de väl träffas har de mycket lite att säga. Francesco har inget annat att underhålla sig med än att läsa gamla telefonkataloger och försöka pussla ihop ett mänskligt skallben. Han verkar inte förvånas över att alla lik återvänder som zombies sju dagar efter att de jordsatts, och har inte något emot att eliminera dem permanent. Francesco är osäker på om han blandar ihop drömmar om mord med verkligheten och beslutar sig för att lämna Buffalora. Titeln och huvudkaraktärens namn syftar på en dualitet i det Italienska språket, dellamore betyder kärlek och dellamorte död. Filmen är baserad på en roman av Tiziano Sclavi.
| Originaltitel |
Dellamorte Dellamore |
| Alternativ titel |
Cemetery Man, Of Death, of Love |
| Regissör |
Michele Soavi |
| Manus |
Gianni Romoli |
| Genre |
Komedi, Romantik, Skräck, 90-tal |
| Skådespelare |
Rupert Everett, François Hadji Lazaro, Anna Falchi, Vito Passeri, Mickey Knox, Fabiana Formica, Clive Riche, Katja Anton, Barbara Cupisti, Anton Alexander, Pietro Genuardi, Patrizia Punzo, Stefano Masciarelli |
| Betygsätt |
Logga in eller bli medlem för att rösta
|
| Betygsantal |
1214 |
| Filmnummer |
2962 |
Recensioner
Filmen DellaMorte DellAmore är en fransk/italiensk/engelsk produktion från 90-talets början och är regisserad av italienaren Michele Soavi, som tidigare gjort sig mest känd för sin psuedo-giallo... Läs mer »
Kommentarer
En unik typ av skräckfilm blandad med mycket svart humor och fantastiskt foto. Rupert Everett är lysande i huvudrollen som opålitlig berättare Francesco Dellamorte.
Ganska tunn story, men visuellt begåvad och ganska speciell morbid skräckfilm med stänk av både saga, fantasy och humor.
I sin helhet är Dellamorte Dellamore en av de mest bisarra och märkliga skräckfilmerna jag har sett. Budskapet och vad den egentligen ville förmedla gick mig helt över huvudet. Men det gjorde inte så mycket då jag fortfarande fann filmen extremt underhållande och komedin och effekterna gjorde det verkligen för mig.
Det är en stämningsfull film som levererar på både musik fronten och underhållningsnivån. Dessutom en av de mer originella skräckfilmerna jag sett faktiskt. Jag kan inte riktgit säga jag sett något liknande förr eller sedan dess.
Men jag känner ändå lite som att James satte spiken i kistan när han sa detta om filmen:
"It's not as serious as "Night of the Living Dead", not as funny as "Return of the Living Dead" and not as gory as "Braindead". But if you're looking for a zombie movie that's a little different, this is it."
Underbart sjuk horror som påminner om Bruce i Evil Dead, skön Fyra.
Lite för artsy fartsy för min smak, men okej.
Skruvad, rolig och surrealistisk med smått fantastisk scenografi. Skulle verkligen vilja vandra runt själv på den gamla kyrkogården. Det spårar ur en del den sista halvtimman och den perfekta atmosfären som byggts upp kändes lite bortkollrad för att bereda för snask och våld, men helhetsintrycket är ändå starkt. Se denna och även Soavis the Church om ni vill se något annorlunda utan risken att falla i depression.
Mycket konstigt och mycket roligt!
Otroligt bra film det här. Längtar redan att se om den.
En oerhört surrealistisk upplevelse. Snygga miljöer, härlig stämning, en fantastisk Rupert Everett i huvudrollen och vi har en jackpott. Sen är det ju ett väldigt bra manus också, torr, skruvad humor som fungerar och kanske den mest underliga sidekick jag nånsin sett i form av Gnaghi, det är väldigt svårt att inte charmas av den lilla köttbullen. Känns som att det finns mycket mer att hämta vid en omtitt för det är en hel del som är öppet för tolkning och det känns verkligen som att Soavi här gjort ett riktigt hantverk trots de många humoristiska inslagen. Det får bli en 4a, alldeles för unikt skruvad för att jag ska kunna låta bli. Gnah!
