BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Den bästa av mödrar
Detta är en berättelse om en liten människas nöd mitt i en värld av krig. Över 70.000 barn evakuerades från Finland till Sverige under vinter- och fortsättningskriget (1939-1944). ”Den bästa av mödrar” är den första fiktiva filmen som berättar om ett krigsbarns öde. En film om en pojke, som har två mödrar, men samtidigt ingen alls. Filmen är baserad på en roman av Heikki Hietamies.
| Originaltitel | Äideistä parhain |
| Alternativ titel | Mother of Mine, Best of Mothers, Mor lilla mor |
| Regissör | Klaus Härö |
| Manus | Jimmy Karlsson, Kirsi Vikman, Veikko Anttola |
| Genre | Drama, 2000-tal |
| Skådespelare | Brasse Brännström, Michael Nyqvist, Leif Andrée, Maria Lundqvist, Marie Göranzon, Esko Salminen, Marjaana Maijala, Penny Elvira Loftéen, Topi Majaniemi, Maria Langhammer |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 2024 |
| Filmnummer | 27332 |
Recensioner
Att Finland skickade 70.000 barn från sina familjer undan krig och elände till den svenska tryggheten och de svenska köttgrytorna är allmänt bekant, och på senare år har de traumatiska erfarenh... Läs mer »
Kommentarer
Fin film....
Grundtemat i den här historien om det finska krigsbarnet Eero som hamnar hos skånska fosterföräldrar är i sig så väldans gripande så alla övertydliga förstärknings-effekter som har stoppats in för att förhöja känsloläget blir för mycket och lite fånigt. Tårarna flyter på bra ändå. Ett annat minus är det fantasilösa bildberättandet. Den där röda brevlådan hade snott åt sig en alldeles för stor roll i detta. De mer mänskliga huvudrolls-innehavarna Maria Lundqvist, Michael Nygren och Topi Marjaniemi var dock mycket bra.
Har sett värre, men den är ju inte skit kass.
En av Härös svagare filmer. Inte lika drabbande som hans bästa alster. Fungerar hyfsat i alla fall. Svag trea.
Mycket sevärd. Vacker.
Lite långtråkig.
Välgjort svenskt drama. Maria Lundqvist spelar väldigt bra.
Efter att ha sett såväl den här som "Elina" kan jag bara konstatera att Härö har ett gäng tjusiga tarkovskij-åkningar bland björkstammar och vackra naturbilder i stort. Han har två svenska giganter i var och en av dessa båda filmer, Bibi Anderson (sådär) och här en utmärkt Maria Lundqvist. Men i övrigt är det mest skådebröd. Förutsägbart och melodramatiskt. Och extremt påfrestande filmmusik. I det här fallet stämmer jag in i Truffauts "skjut på pianisten"!
Ett. Men alltså inte för att den är dåligt gjord, eller för att ämnet är oseriöst, den är bara för ostig.
En bra film som är välgjord med bra skådespeleri, Maria Lundqvist borde ha fått mer utrymme känns det som och historien utvecklas aldrig riktigt helt.
