BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Den första kärleken
15-årige Laurent växer upp i en välbemedlad familj i 50-talets Frankrike och är i full färd med att upptäcka livets goda, såsom alkohol, sex och tobak. Han är dock inte den ende i byn som ägnar sig åt skandalöst beteende.

Originaltitel | Le souffle au coeur |
Alternativ titel | Murmur of the Heart |
Regissör | Louis Malle |
Manus | Louis Malle |
Genre | Drama, 70-tal |
Skådespelare | Daniel Gélin, Michael Lonsdale, Lea Massari, Benoit Ferreux, Fabien Ferreux, Jacqueline Chauveau, Ave Ninchi, Gila von Weitershausen, Marc Winocourt |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 413 |
Filmnummer | 9750 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Hårda sexuella tråkningar mellan tonårsbröder, och grov incest (mor och son) är ämnen som Louis Malle inte drar sig för att inkludera när han berättar sin historia om en fransk överklassfamilj. Att han gör det är väl en sak, men att han gör det med ett uttryck där brottet bagatelliseras känns obegripligt för oss.
Slutet gör ju att man vill sätta en etta, men det får bli en tvåa trots allt. Även om filmen har sina stunder är det påfrestande att alla karaktärer är svin.
Trots den svenska titeln är det ingen typisk film om första kärleken. Den handlar främst om en stark mor-son-relation. Stabil och något annorlunda scener, men jag hade gärna sett mer utveckling i relationen med den unga tjejen. Hon syns ofta i bakgrunden, men det är som att hon faller i glömska för ofta.
Snyggt och spännande av Louis Malle med en fräck och annorlunda hållning till uppväxt och inte minst dotter/son-relationen. Helt klart intressant och bra. Dock utan att lyckas få trean av slå över till en fyra, liksom alla andra Malle-filmer jag sett.
4a för störig gladjazz och en provokativt oproblematisk inställning till incest.
2a för störig gladjazz och en provokativt oproblematisk inställning till incest.
Vad händer då? Jag sprängs en smula. Jag attackerar mina grannar med kyssar. Jag sörjer de tusen hål jag har i min själ.
Filmkritikern Philip Kemp kallar i 1001 filmer du måste se innan du dör de incestuösa inslaget i filmen för subtilt och finkänsligt och menar att Malle försöker att inte belägga unge Laurents erfarenhet med skam. Vad Malle egentligen ville med scenen vet jag inte, men ett genomgående tema genom hans filmer är att skildra det förbjudna vilken eftersmak det sedan lämnar är väl i betraktarens ögon. Klart är att man sällan lämnas oberörd. Vad jag själv ser i ovan nämnda scen är långt ifrån sublimt och finkänsligt. Det är ett övergrepp som skildras, och frågan är om inte Malle hade blivit offentligt korsfäst om scenen istället utspelats mellan far och dotter? Malle har ju snuddat vid det barnpornografiska i exempelvis Pretty Baby, men på något sätt kommer man tydligen undan schavotten när nakna minderåriga visas upp på vita duken, då blir det istället ett konstnärligt uttryck. Bortsett från det etiskt tveksamma i filmen berör Malle i vanlig ordning. Ferraux är lysande som valpig tonåring och hans bröder och mammans laissez-faire-uppfostran vill man bara kräkas på. En film jag motvilligt gillar, det går inte att komma ifrån.
Jag vill tycka om den. Relationen mor och son är intressant, men det mesta i denna film känns oförklarat och slumpmässigt.
Det finns en skicklighet i paketeringen som gör att jag ändå har överseende med den lite lätt lustiga historien som berättas. Det blir lite mycket som bara tas för givet och inte ifrågasätts, för min smak. Lite för mycket av det som coming-of-age-filmer oftast bara berör vid, utan att säga för mycket.
Gillar den här filmen även om den är lite lustig. Jag förstår inte riktigt vad som händer mellan sonen och modern i slutet och hur det egentligen går ihop....De äldre bröderna får man någon typ av hatkärlek till, de är sviniga men samtidigt föraktar de auktoriteter på ett härligt vis. Gillar verkligen känslan i filmen trots att jag generellt inte engageras av historier som handlar om överklassen vardagsproblem.
Fin film, helt klart.