Den gode, den onde, den fule

Intresset hålls uppe under den långa speltiden och här ryms stämning och fina scener, men i vissa skeenden blir det för mycket uppvisning på bekostnad av trovärdighet. Jag är väl lite för skeptiskt till filmer som livnär sig mycket på våld och coola män för att ge mer än en betygstrea här. Men kvalitet finns, absolut.

Den kanske mest substantiella och sevärda av alla Leones filmer, även om jag håller ’Harmonica – en hämnare’ som den visuellt mest överväldigande. Det som slog mig nu när jag såg om 'Den onde, den gode, den fule' efter kanske trettio år är vilket antikrigsdrama filmen är. Det amerikanska inbördeskriget blir en perfekt bakgrund för filmens drama, men är samtidigt mer än det – ett potent antikrigsbudskap. Ifall filmen var tänkt att vara en kommentar på det då pågående Vietnamkriget vet jag inte, men den måste ha fungerat så. Skådespelartrion Eastwood, Van Cleef och Wallach är väl också en än idag oslagbar kombination i westernsammanhang?

För sjutton år sedan gav jag den här filmen en tvåa, med motiveringen att det var en "trög, ful matiné-film" (Lol). Jag har lite enklare att se den nu, tycker den är vacker och rätt ball. Ett glas vin hjälpte mig att komma i stämning. Filmen är full av unika kvaliteter, framförallt originella miljöer som verkligen känns, och en stilfull känsla för detaljer. Men den greppar aldrig riktigt tag i mig. Till skillnad från massan tycker jag att musiken för det mesta är som ett gråtmilt koma-filter. Ett annat litet minus är att jag inte bryr mig ett skvatt om en enda karaktär. Ett par gånger glömmer jag att jag tittar på film, jag driver bort i tanken, som om jag med lutat huvud, från ett fönster iakttog ett svajande, susande grenverk. När den rör sig mot sitt slut är jag extremt trött på vita tänder, skäggstubb, hånflin och blickar. Slutsats: Det är en trög och mycket fin matinéfilm! Det är med stolt, rak rygg jag höjer till en trea. Lol.

Såg att denna var högt rankad i filmtipsets westernlista men var ändå tveksam till se den eftersom den var så gammal och jag trodde inte den skulle hålla om man såg den för första gången år 2021, men ack så fel jag hade, den håller absolut idag och är en av dom bästa filmerna jag någonsin sett

-See you soon... i.. i..ii .. -IDIOTS. It’s for you. Den roligaste one-linern ever. Episk film med ännu mer episk filmmusik.

Detta är bra, skådespelarna, manuset och framförallt musiken. Full pott!

Klassikernas klassiker när det kommer till Western genren! Inget att klaga på här inte. Storslagen miljö. Även likaså den episka musiken som ett visst band har lånat M.A. Skådespelar insatserna är total gryma. Visst såklart hejar man på Wallace o Cleef! En given Klassiker som alla borde ha i dvd hyllan!!

Världens näst bästa western! Harmonica är såklart snäppet vassare :)

Nu har jag sett om dollartrilogin i följd på ett fåtal dagar och jag står fast vid att För några få dollar mer är klart bäst. Det är den enda film som faktiskt har någon form av känslomässig hook som gör att man bryr sig om vad som händer. De andra har annat, men handlar mer om att jaga pengar än vänskap, hämnd och familjeband. Pengar är inte lika kul som det senare. Den här filmen är dessutom för lång. Det är för mycket transportsträckor och krigsscenerna är inte så bra. Det bästa är helt klart samspelet mellan den gode och den fule. Även soundtracket är här imo sämre än i För några få dollar mer. Kanske mer ikoniskt, men lite för skämtsamt givet filmens allvarliga ton.

Storslagen! Bästa western någonsin.