Den röda filmen

Fascinerande att den kom ett halvår innan Estoniakatastrofen. Vackert foto och historien knyts ihop snyggt. Kan inte påstå att det är en historia som berör mig särskilt, men det rent tekniska är väl bra nog för en svag fyra ändå.

Överlägset bäst i trilogin, tycker jag. Men jag behöver se om de två första också. Fotot är alldeles magiskt i den här delen, och Jacob och Trintignant spelar bra. Fascinerande och tankeväckande.

Hur Kieslowski binder ihop filmerna är ju rätt vågat och komiskt. Men funkar även om det på sätt och vis är lite "för mycket".

Vacker, välspelad, förförisk och mystisk. Den mest minnesvärda i trilogin. Jag saknar lite mer spänning för att den ska kännas fulländad.

Fängslande från början till slut. Filosofiskt och tankeväckande konstverk.

Välgjort på alla sätt och vis, och slutet är fint, men denna berör mig minst av de tre färgerna.

Den sista i trilogin som kanske också var svårast att förstå helt, men också den jag funderade mest över, vilket i sig är bra. Mycket dialoger och inblick i människors liv, men också mycket skiftande i tid och rum. Alltid intressant med hur händelser blir som ringar på vatten, inte bara för en själv utan för fler än man anar. För min del fastnade jag nog mest för den blå filmen, men som helhet en klar filmupplevelse.

Inte lika intressant som de andra två, men helt fantastisk musin

Skenbart enkel historia men ju längre in man kommer i filmen desto mer öppnar den upp osedda lager av tid, gemenskap, slump, öde o.s.v. Den bästa av de tre filmerna för min del, då denna är både underhållande på ett ytligt plan samtidigt som den väver ihop de tre filmerna både narrativt och tematiskt. En fullödig upplevelse med fantastiskt kameraarbete. Som helhet är Trikoloren mycket sevärd och antagligen en svit filmer som man kan se om flera gånger då de rymmer så väldigt mycket.

Denna moralfilosofiska film blev ännu vackrare nu när vi såg den med bättre tekniska förutsättningar än vid förra titten 2003. Hela intrycket har stärkts. Jag lyfter betyget med två snäpp för det här är snyggt, intressant, smart och mycket välspelat. Det finns mycket mystiskt som kan vara svårt att uppfatta och hänga med i, men Kieslowskis fyndiga slutscener, som även dom mynnar ut från stor tragik, löser upp detta på ett snyggt och fyndigt sätt och ger dessutom hela trilogin en liten tribut. Och vi jublar. Tidigare rev. Nov 01, 2003: Det är här som i ”Den blå filmen” att det är bilden mer än dialog och handling som är huvudnumret, detta med ett skickligt och vackert foto. Men tyvärr så finns en egenskap till som är gemensam med den blå nämligen bildkvalitén. Den är skit. Det här är sista delen i Kieslowskis trilogi. För fullt utbyte av slutscenen (om man nu orkat dit med den här skitbilden) ska man se dom två andra först