Den siste magnaten

Ganska intetsägande, fast roligt att se unga skådisar. Lång!

Det gnälls lite på den här filmen i kommentarerna innan och ja det är väl som så att resultatet hade kunnat vara bättre med tanke på staben. Men, jag är ändå av den meningen att det här är ett bra stycke film med framför allt en bra första hälft där magnatens leverne skildras på ett något fragmentariskt men ändå fängslande sätt. De "konstnärliga" inslagen i filmen som nämnts och det lite gåtfulla tror jag härrör från manusförfattaren, även den en gigant: Harold Pinter.

Ibland känner jag att detta är ju riktigt bra, men minst lika ofta känner jag att detta är astråkigt och dåligt. Konstig film som nog hade tjänat på att mer än slötittas på. Men när inget av intresse suger in mig så får den liksom inte mer. Slätstruken tvåa.

En besvikelse; som nog inte bara bygger på min förväntningar på filmen utan på de två rätt så uppenbara anledningarna att det dels fanns en långt mer intressant historia att berätta och att jag vet vilka höjder som både Kazan och de Niro kan nå. Utöver ett par riktigt intressanta scener så känns the Last Tycoon oerhört platt och mållös. - http://theshinbonepost.blogspot.se/2015/03/the-last-tycoon-1976-123-min-dvd.html

äh

En riktigt bra film faktiskt men något saknas, den känns mest gripande i mitten ungefär, i början är det lite svårt att komma in i historien och mot slutet blir det för segt, platt och andefattigt. Robert De Niro gör en riktigt bra insats och hans karaktär är väl egentligen den enda man bryr sig om vilket kanske försvagar filmen.

Den var egentligen okej men alldeles för torr och oengagerad. Det senare passar verkligen dåligt ihop med det ändå ganska komplexa manuset byggt på dramaturgiska pauseringar. Sådana manus är jag i grunden positivt inställd till, men Robban och den inte särskilt lysande Boulting gör inte jobbet i sina gemensamma scener tillräckligt bra, och med en så utdragen och tröttsam scen som den där "stranden på natten" kan jag inte fria en film trots att den överlag är välgjord.

En fin punkt för en stor karriär. Elia Kazan är den bäste skådespelar-regissören som någonsin funnits. Han lyckas dra ut max av alla skådespelarna, t.o.m. ur karaktärer som inte har särskilt mycket. DeNiro gör sin bästa roll någonsin och hans spel mot Boulting är helt makalöst (speciellt natten på stranden är så otroligt känsligt iscensatt). Tyvärr så rinner filmen ut i sanden mot slutet. Manuset håller inte hela vägen och den blir tråkig mot slutet. Betyg 7.1

Stjärnspäckat värre med flera underhållande partier och roliga skådisinsatser, till exempel Seymour Cassel som sälens bästa vän. Men tyvärr är den centrala kärlekshistorien ganska ointressant och föremålet för De niros besatthet väldigt dåligt gestaltad. Det blir en smula segt också i längden men ändå en sevärd film.

Det är nästan bara kända skådisar i den här filmen, vilket är uppmuntrande. Bortsett från några sega partier är det en bra och välgjord film, men den känns ganska distanserad. Den engagerar mej inte så mycket som den borde. I slutändan vet jag inte ens vad den ville säga.