Den skrattande polisen

De första två tredjedelarna är en solklar 4a med bra skådespel, spänning, kanon-öppning och som någon påpekat här under har Dern och Matthau en riktigt bra, intensiv scen mot varandra i ett parkeringshus. Slutet sänker det hela då det känns förhastat och lite abrupt.

Beck i San Fransisco? Tja. Den börjar riktigt jäkla bra i alla fall. Men sen går den vilse någonstans i Bruce Derns mustasch. Matthau som Martin Beck? Nja. Att han drog några snytingar på den där bruden kändes jävligt märkligt. Många lösa trådar det flummas runt med. Brukar gilla Dern (som här ser ut som Gösta Ekman i Mannen på Taket), men inte ens han lyckas riktigt göra något av den här soppan. Där i parkeringshuset tänder det till lite, men inte ens då känns det helt hundra. Slutet var ju bara ett totalt antiklimax.

Bästa Beck-filmen någonsin! Betydligt bättre än serien med Peter Haber och Mikael Persbrandt! Denna är mycket våldsammare och dessutom väldigt realistisk. Walter Matthau är klockren!

Japp, de finns en amerikansk version av Beck. De syns att dem följer strukturen på en typisk svensk deckare, men har ändå den amerikanska 70-tals deckar-stilen. Så de var ändå en bra blandning, och jag gillade Walter Matthau som den amerikanska versionen av Martin Beck och Bruce Dern som den amerikanska versionen av Gunvald Larsson, dock inte lika bad ass som Micke Persbrandt, men om jag inte tar fel så var väl Gunvald ändå en lugn karaktär i böckerna och i filmerna med Gösta Ekman och Rolf Lassgård? Har en bra blandning, men är i princip mer av en lugn-version av Dirty Harry, som hade mer fart, och The Taking of Pelham 1-2-3, som hade mer spänning. En svag 3:a.

Ovanligt bra tolkat på amerikanskt sätt. Gillar det lågmälda tempot och en bra casting. Faktiskt bättre än många av de svenska. Stark Trea. PS bonus för många bekanta ansikten.

Här är Sjöwall-Wahlöö förflyttat till Frisco och den svenska träigheten blir amerikansk hårdkokthet. Det blir lite lustigt men det funkar väl. Martin Beck är en trist typ som vanligt men kom igen, han skulle aldrig slåss. Löjligt. Bruce Dern som Gunvald Larsson, eller Leo Larsen, funkar väl också men nja... Som hårdkokt 70-tals amerikansk snutfilm funkar den men inte som Beck-film. Som det för övrigt enligt mig, inte finns några riktigt bra förutom Mannen på taket. De första tio minuterna är jävligt häftiga, de lyckas NÄSTAN fånga samma stämning som i boken. Nästan.

Kul att se en amerikans filmatisering av en Sjöwalls/Wahlöös polisromaner. Filmen är typisk för sin tidsperiod, skitig,rå och väldigt amerikansk. Samtidigt är den förlegad när de kommer till kvinnosynen och homosexualitet. Men i sin helhet är det en bra film, och bättre än flera av de Martin Beck filmerna som kommit de senaste 20 åren.

För 17 år sedan använde jag en del av sommarlovet med att läsa alla av Maj Sjövall och Per Wahlöös böcker om Kommissarie Beck. En favorit blev "Den skrattande polisen". Därför har jag länge velat se denna amerikanska filmatisering. Det är en film med härlig, skitig amerikansk 70-talskänsla(inte så mycket Beck-känsla) som börjar riktigt bra men som sedan krånglar till det för sig, känns seg och inte motsvarar bokens förväntningar. 2+

En ganska ordinär snutfilm som ändå gör jobbet. Det är trots allt lite kul med filmer som tar själva polisarbetet på allvar, och här får vi följa hur poliserna drar i diverse olika trådar i sina försök att hitta rätt. Skön 70-talsstämning också, och Matthau och Dern funkar bra i huvudrollerna. Hade jag inte vetat det så hade jag aldrig anat att det här var baserat på en Beck-bok dock, speciellt mycket av Beck-känslan verkar inte ha blivit kvar, men det är väl inte nödvändigtvis nånting dåligt. Svag trea

Börjar bra men tappar efter att den börjar krångla till saker. Bra skådisar.