Djävulen i kroppen

goeran
2018-11-25

Claude Autant-Laras Le diable au corps från 1947 är ett lysande romantiskt ödesdrama med Micheline Presle och Gérard Philipe i huvudrollerna (filmen innebar för övrigt Gérard Philipes internationella genombrott); utsökt filmad med smarta bildlösningar.

StureStenhög
2013-06-30

Den här filmen har onekligen en del kvaliteter, det är i synnerhet intressant hur man väver in kärlekshistorien i kriget och gör den direkt beroende av detta, men i slutändan är det alldeles för svårt att engagera sig i denna kärlekshistoria. Största problemet för mig är nog att killen är så jobbig och osympatisk, det är svårt att se vad tjejen ser i honom, och filmen gör inget vidare jobb med att försöka förklara det. Ju längre in i filmen man kommer, desto mer känns det som att den bara står och stampar. Bättre karaktärer hade krävts för att det här skulle vara sevärt

Sznax
2012-03-31

Vacker fotograferad men hopplöst ointressant. Den här typen av historier kan man bara se en (max två) gånger men nu börjar det bli lite för många gånger. Här finns inget som står ut, kanske då att man väldigt sällan kan förutspå vad som skall hända. Tyvärr är det som väl händer inte intressant och inte intressant gjort. Betyg 4.8

TobiasRydén
2012-03-30

Filmsmak är komplicerat. Widerberg älskade denna film och älskade Truffaut,som gillade Widerberg men hatade denna film och Autant-Lara överlag, ungefär som Widerberg hatade Bergman som Truffaut älskade. Samtidigt är det ironiskt att Truffaut ogillade "Djävulen i kroppen", då mitt största problem med filmen är typ samma problem som jag hade med Truffauts "Sirenen från Mississippi", d.v.s. handlingen om ett kärlekspar som bara velar hela tiden. Det är väldigt mycket velande. Jacques Tati (både med och utan raklödder) i försumbar biroll kan inte rädda den från betygstvåan.

Tonti
2012-03-29

Första halvan är ändå rätt schysst och det är en snygg produktion men mot slutet blir det bara så jävla tråkigt och ointressant att det är mycket svårt att sitta stilla. Karaktärerna saknar karaktär och det uppskruvade tonläget är tröttsamt. Widerberg hade den dåliga smaken att bli inspirerad av denna men så resulterade det också i hans utan jämförelse sämsta film.

Lillaprinsen
2012-02-07

Ja, kanske lite intressant historia ändå. För man tror att det ska vara en melodramatisk kärlekshistoria och så finns det ju nästan ingen kärlek i hela filmen. Att den är två timmar lång är främst för att de hela tiden velar fram och tillbaka om hur de ska gå till väga med det hela. Ett ganska motståndig narrativ. Klart det blir en tråkig film! Några riktigt bra scener ändå. Och snyggt djupfokus!

foppa99
2010-09-14

intressant historia, tråkig film