BETYG
2.7
av 5
2.7
av 5
Dreamgirls
Effie White, Deena Jones, och Lorrell Robinson är tre väninnor från Detroit som bildar en lovande trio vid namn The Dreamettes. De flyttar till New York där managern Curtis Tayor Jr. gör dem till superstjärnor. Men framgången blir inte bara en dans på rosor, då bandet genomgår problem med både avhopp och droger.
| Originaltitel | Dreamgirls |
| Regissör | Bill Condon |
| Manus | Bill Condon |
| Genre | Drama, Musikal, 2000-tal |
| Skådespelare | Eddie Murphy, Danny Glover, John Lithgow, Jamie Foxx, Beyoncé, Ken Page, Keith Robinson, Anika Noni Rose, Hinton Battle, Alexander Folk, John Krasinski, Jennifer Hudson, Sharon Leal, Esther Scott, Yvette Cason, Ralph Louis Harris, Mariah I Wilson |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 3058 |
| Filmnummer | 47489 |
Recensioner
Musikaler är inte riktigt min tekopp och om jag ska vara ärlig så var det med rätt kritiska ögon och öron jag satte mig för att se Dreamgirls. Min favorit från Babel, Rinko Kikuchi, förlorade... Läs mer »
Kommentarer
Började riktigt jäkla bra, men intrycket blev lite mer uppblandat efterhand. T ex börjar ju filmen som ett musikdrama, men förvandlas sedan till en musikal utan egentlig övergång, och det blir ju rätt märkligt när de plötsligt börjar sjunga dialog trots att det inte skett tidigare i filmen. Storyn landar en aning simpel, och man märker att det i grunden är en musikal gjord för scenen. Men fan vad filmen ändå försöker sitt yttersta till att göra upplevelsen filmisk, för det är ett jäkla läckert visuellt språk. Ljud, kostym och klippning är alla i världsklass. Och så casten, otroligt träffsäker, med Eddie Murphy som den klarast lysande stjärnan, helvete vilken energi han har! Jennifer Hudson är väl annars den tacksammaste rollen, och hon är ju väldigt kraftfull i rollen, jag hade bara lite svårt för hennes självömkande karaktär och kan nog kännas att det blev lite för mycket skrytsång framåt slutet när hon skulle briljera med sin otroliga röst. Musiken är fin, främst i de fartfyllda soulnumrena. Balladerna känns dock inte ett dugg 60- eller 70-taliga, och där skiner det igenom ordentligt att musikalen är skriven på 80-talet, för det skriker 80-tal om dem. En miss som många musikkännare nog irriterar sig på, däribland jag. En mixad bag alltså, så landar vi på en trea? Nja... jag velar en hel del, men tyckte nog att filmen vad färgstark, explosiv och hänförande nog att hålla kvar i sin fyra till slutet trots allt. Otroligt snygg film ändå, och det räcker långt!
Herregud vilket trams. Jag klarade en timme, men bara av artighet mot mitt sällskap (en elvaåring).
Bra musik, bra skådisar, ögongodis men rörig och osammanhängande.
Bra skådisar, bra musik men ibland blir det hela för corny.
Älskar musiken. Musikal, motown. Älskar det storslagna och herregud Beyonce, Jennifer Hudson, Eddie Murphy och Jamie Foxx i samma film. Hur skulle det kunna bli fel?
Jag såg den när den kom och var då mycket yngre, då gillade jag den. Men nu när jag ser den så blir det lite för mycket kaka på kaka, allt ska vara det mest storslagna och det blir tröttsamt.
Hela 8 Oscarsnomineringar fik denna film fått och jag kan inte säga att den inte förtjänar det. Denna film startar upp i ett sprakande tempo och med hjälp av fantastisk musik och starka skådepelarprestationer så hålls det höga tempo uppe filmen igenom. Särskilda hyllningar ska Eddie Murphy ha som här verkligen imponerar. Vilken sångare! 4-
Oerhört ointressant, jag förblir dock positiv eftersom den är så många bra skådisar och Beyoncé passar perfekt i 60-talsstass.
Underskattad musikalisk fröjd för ögat.
Hade inställningen att det här skulle va bra men motbevisades snabbt. Musiken har aldrig något alls med motown-soul att göra varför hela musiktemat faller platt och så även filmen. Jag sätter en tvåa för att den ser bra ut och inte är lika äcklig som en del andra filmer den får mig att tänka på.
