Dune: Part Two

Sätter inget objektivt betyg alls nu, men detta är exakt den typen av film jag hatar. Futuristiskt sci-fi men lite dialog och bara massa effekter och en otroligt vag story. Man har sett det förut, en blandning mellan GoT och Star Wars. Allt allt allt för låååång med. Skådespelarinsatserna behöver man inte prata om ens, för det var så lite dialog ändå.

Ett snäpp upp från ettan till en svag trea. Händer lite mer än i ettan och snyggt är det ju, sedan är allt inte glasklart och som i ettan är det som en känslomässig hinna mellan filmen och tittaren som hindrar fullt engagemang.

Rikt bra gjord med fint foto och effekter. Har alltid varit svag för Dune fast mer som spel om jag ska vara ärlig. Den här filmen är lite för lång och kan mala på ibland men, men. Dune är ju alltid Dune...

Som ettan, vulgärt snygg! Men precis som ettan, känns som en build up till ngt som aldrig riktigt kommer. Ngt vassare än ettan då det också sker lite mer i denna.

Ganska exakt som ettan. Foto, effekter, ljudbild och musik i världsklass. Men ack så livlös. Stel och halvtråkig, med ytterst träigt skådespeleri. Framför allt när de skriker blir de riktigt usla, framför allt Bautista, men även Chalamét hinner med en hel del sådant trams. Filmen bjussar på ögongodis precis som ettan och på så sätt var det väl ändå värt att ta sig igenom den, och under första halvan var det ändå rätt njutbart. Men det blir bara för utdraget och segt. Det är fascinerande hur ofta man hör om hur mångbottnad romanen är, men i både Lynch-Dune och Villeneuve-Dune alla karaktärer ihåliga klichéer. Hjälten är "den utvalde", som slåss mot en Bond-skurk och hans blodtörstige medhjälpare, och får hjälp av en mentor och ett kärleksintresse... ja, ni hajar. Störigt att de lämnar trådar som hintar om fortsättning framåt slutet, visst att romanen har uppföljare, men är väl ändå skriven med ett fullständigt avslut? Så jag förstått det i alla fall. En sista reflektion är att jag läste Lea Seydouxs namn i eftertexterna, men kan för mitt liv inte minnas att jag såg henne i filmen eller kan komma på någon roll som förekom i filmen hon hade kunnat spela.

Börjar starkt och jag hinner tänka att den är bättre än ettan, men den blir precis som ettan alldeles för långsam, vilket antagligen ska föreställa episkt och stämningsbyggande men bara gör det hela sömnigt. Förvånansvärt nog ibland nästan lika hoppig i kronologin som Lynchs version, otroligt! Men ruskigt snygg förstås och några scener är väldigt bra. Man måste nog tyvärr känna till Dune-världen för att få ut något av denna film dock, ett vanligt fel vid bokfilmatiseringar som inte till lika stor del plågade ettan. Austin Butlers Feyd-Rautha är mest skrattretande överspelad, det påminner mig om Jared Letos nyliga rolltolkningar, och Stings 80-talsprestation är faktiskt bättre. Christopher Walken är en av mina favoritskådisar men här telefonerar han in sin roll och känns inte kejserlig utan kidnappad från ålderdomshemmet och halvsenil. Slutintrycket är visuellt läckert men ointressant, av en regissör som verkar ha fått storhetsvansinne, och det imponerande skådismenageriet utnyttjas inte -- speciellt inte Lea Seydoux och Charlotte Rampling. Mycket svag trea.

Förstod fortfarande inte helt vad det var jag tittade på. Men som i första delen är det visuella otroligt snyggt, vilket väger upp såklart.

Några bra scener men i övrigt var det här ett riktigt sömnpiller. Karaktärerna saknar karisma, dialogen är stolpig och jag bryr mig inte om någon. Hollywoodklyschorna är legio. Jag höll ut i två timmar men kastade in handduken under det där mötet när alla bara skrikpratade. Jag har inte sett första filmen och inte läst boken och såg inte filmen på bio. Det kanske påverkar mitt betyg.

Med en sådan cast och förmodad gigantisk budget borde det här vara bättre, men icke. Problemet är bland annat att jag inte bryr mig om karaktärerna, de engagerar mig inte. Då spelar det ingen roll hur storslaget det än må vara.

Storslaget sci-fi epos men saknar hjärtat som den första hade. Jag ser fram emot att se nästa del i sagan.