Eddington

Jösses vilken soppa. Här svingas det hejvilt åt höger och åt vänster, men vart vill egentligen Ari Aster komma? Har hört filmen kallas satirisk och var beredd på något lite stökigt kaosigt, men detta är mest bara segt och tråkigt. Särskilt mycket humor blir det inte av det hela, och ingenting känns träffsäkert. Framför allt känns den helt omänsklig, alla figurer känns som skrivna av någon som inte förstår sig på dem. Känns förolämpande mot alla politiska strömningar, och inte på ett smart politiskt sätt utan bara på ett stöddigt arrogant och oförstående sätt. Tråkig är den framför allt annat. Och irriterande. Ett totalt platt fall. Blir fan en etta.

Tycker den börjar lovande och överlag finns det kul satiriska detaljer, men det barkar väl mycket åt skogen under andra halvan. För mycket galenskap och för lite finess, vilket gör att tittaren slutar bry sig. Ändå är den nog sevärd p.g.a. Joaquin Phoenix, som är bra, även om hans karaktär ter sig väl obegriplig efter ett tag. Aster borde kunna bättre, tänker jag.

Sparkar verkligen åt alla håll. Med 45 minuter kvar kunde det fortfarande blivit en trea. Men det här leder till ingenting.

nästan bra. Men fick det inte till tyvärr!

Alla amerikanska samtidsreferenser gör att det blir mer sketch än film och varför har Joaquin Phoenix fått patent på att spela flummiga och udda karaktärer?

Filmen lyckas verkligen få in de flesta kännetecknen från de amerikanska pandemiåren: de vansinniga konspirationsteorierna, motsättningarna, predikanter och kvacksalvare, BLM, woke och paranoian kring "antifa". Det är förvisso kul att sitta och fnissa åt det här, men om Ari Aster hade några djupare tankar är det svårt att se hur filmens slut är tänkt att knyta ihop berättelsen. Men man får vara glad att det åtminstone är hundra gånger bättre än magplasket Beau Is Afraid.

Första halvan är intressant men sista tredjedelen tappar de mig. Det är för mycket.

Finns många intressanta inslag men de hänger inte ihop på ett begripligt sätt. Det är svårt att hålla koll på var man är, med vilka, och varför. Konstigt klippt och för lång. Det känns som ett överflöd av lösa fragment som fogats ihop utan omsorg.

Trodde det skulle vara en wertern, inte en drama så var inte alls vad jag var ute efter.

Precis som med hans tidigare tre filmerna så lyckas Ari Aster att bygga upp en stämning och spännande premiss men misslyckas att knyta ihop det. Till skillnad från Beau Is Afraid (2023) är detta samarbete med Joaquin Phoenix ”bara” 2,5 timmar lång, men känns som att filmen är minst 20 minuter för lång. Det finns en del onödigt utfyllnad mot slutet och jag förstod aldrig poängen med Austin Butlers medverkan, även om jag uppskattade hans rolltolkning av den manipulativa Vernon. Det blir en stark 3:a, men definitivt inte mer.