BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Efterskalv
När John kommer hem till sin far efter att ha avtjänat tid i fängelse ser han fram emot att börja sitt liv på nytt. Men i det lokala samhället är hans brott varken glömt eller förlåtet. Johns närvaro lockar fram det värsta i hans omgivning och aggressionen växer. Övergiven av sina tidigare vänner och de människor han älskar, förlorar John hoppet och blir alltmer desperat. Han lyckas inte lämna det förflutna bakom sig, så han bestämmer sig för att konfrontera det.
| Originaltitel | Efterskalv |
| Alternativ titel | The Here After |
| Regissör | Magnus von Horn |
| Manus | Magnus von Horn |
| Genre | Drama, 2010-tal |
| Skådespelare | Ulrik Munther, Mats Blomgren, Alexander Nordgren, Wieslaw Komasa, Loa Ek, Ellen Jelinek, Oliver Heilmann, Felix Göransson, Inger Nilsson, Sven Ahlström, Cecilia Wilhelmsson, Rasmus Lindgren, Jan-Erik Olsson, Pia Edlund, Stefan Cronwall |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 306 |
| Filmnummer | 116837 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Dåligt ljud (vissa dialoger gick inte att höra alls), fult foto och (med några undantag) amatörmässigt skådespeleri. Munter och Blomgren gör det bra.
Så tröttsamt bildspråk där människor och händelser blir beskurna, samt utdragna scener utan att egentligen skapa något av det. För mig gör det att både karaktärer och miljöer känns mindre trovärdiga.
En sevärd film. Manuset handlar om aktuella händelser. Magnus von Horn har inte lyckats hålla så hög standard genom hela filmen, men har gjort lovande försök. Jag ger en trea.
Vissa scener fungerar skapligt, men som helhet ett halvdant och något amatörmässigt drama. Långt ifrån filmer som De ofrivilliga och Jakten. Det är bitter stämning praktiskt taget rakt igenom. Väldigt tam och lite småtrist emellanåt. Fick mig inte att känna något för personerna. Så mycket till realism är det inte heller. Exempelvis är lillkillens repliker inte trovärdiga, utan tycks skrivna för en vuxen. En stark tvåa.
Inte så bra skådespel. Inte så bra dialog. Inte så bra tempo. Inte så bra slut. Men ändå en helt okej skildring.
Inte så ofta man ser film från den svenska landsbygden och tom en bonde med, fast nu handlade det inte i första hand om den yrkeskåren, utan om folks rädsla och fördömanden, i viss mån förståelig. Pappans egen kamp med pendlande känslor skildrades bra. Kan tycka att man drog iväg väl mycket, så ibland blev det lite konstigt,och i vissa fall väl kryptiskt, men i det stora hela ett bra försök.
Lite ojämn film, ibland väldigt seg och ibland bra.
Oj, en riktigt bra svensk fiilm! Hur gick det till?
Det är alltid intressant med filmer som utmanar publiken att sympatisera med en person som inte helt självklart förtjänar det. Oftast brukar sådana filmer förmänskliga den karaktären alltmer under resans gång, men den här gör snarare tvärtom. Till en början kan den rida på människors inneboende vilja att hålla på en films huvudperson, men sedan grumlas vattnet efterhand, och man vet inte riktigt vad man ska tycka. Strukturmässigt är det således mycket lyckat. Man har även lyckats skapa en autentisk känsla av landsbygds-Sverige, och Mats Blomgren är bra som farsan, en rollfigur som jag också pendlade lite i mitt ställningstagande till, men som aldrig slutade vara trovärdig. Tyvärr lider dock filmen av samma problem som så många andra svenska filmer numera, nämligen att dess främsta drivkraft tycks vara att vara så lite en Beck-film som möjligt. De har ett bra skelett till en film, men jag hade ju önskat de hade kunnat fylla det med något intressantare och originellare än fasta kameravinklar och onödigt utdragna vardagsscener. Svensk film får hemskt gärna vakna upp från den här sortens ängslighet, men just den här har som tur är ändå fler fördelar än nackdelar
Obegripligt hur många negativa kommentarer här finns. Ni som tittar på filmer för att bli underhållna, titta inte på den här. Det är ingen underhållande film. Men att dissa den av den orsaken blir lika missvisande som att dissa Lejonkungen för att den inte är verklighetstrogen eller Bergman för att det inte är action. Om man gillar Bressons filmer eller bröderna Dardennes, så får man förmodligen ut någonting även av den här filmen. En film som inte kastar handlingen i ansiktet på tittaren, utan döljer den under ytan. Det finns inga enkla svar, inget svart på vitt, liksom det inte heller finns i livet, utan ett skimmer av olika gråa nyanser som man får pussla ihop sin egen mening utav. Det är gripande, obehagligt och intensivt. Ett stycke gedigen filmkonst.
