BETYG
2.8
av 5
2.8
av 5
Elena och männen
Den polska grevinnan Elena förälskar sig i en kandidat till det franska radikala partiet, men en annan man trånar efter henne i sin tur.
| Originaltitel | Eléna et les hommes |
| Regissör | Jean Renoir |
| Manus | Jean Renoir, Jean Serge |
| Genre | 50-tal, Drama, Komedi |
| Skådespelare | Ingrid Bergman, Jean Marais, Mel Ferrer, Jean Richard, Juliette Gréco, Pierre Bertin, Dora Doll, Frédéric Duvallès, Renaud Mary |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 60 |
| Filmnummer | 27049 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.
Kommentarer
Såg den tyvärr hemskt engelskdubbad. Det fina fotot, den härligt kakafoniska musiken och viss charm lyste ändå igenom, och gör att jag ändå är benägen att ge den en svag trea. Hoppas på att kunna se den på franska en dag, även om jag tvivlar på att betyget skulle öka nämnvärt.
Ändå intressant att se efter "Frukost i det gröna", som släpptes tre år senare. Känns som att den här ändå försöker säga samma sak, men utan att säga det rakt ut på samma sätt som den senare filmen gjorde.
en film som puttrar likt en fransk grönsaksgryta
Jean-Luc Godards recension av denna film får en att tro att det måste vara världens bästa film. Ingen tidigare film har gjorts med större frihet, eller haft samma logiska skärpa, menar han innan han vidare jämför Renoir med Mozart och förklarar att "Elena och männen" på frågan "Vad är film?" svarar "Mer än film". Bara Pauline Kaels recension av "Sista tangon i Paris" är rikare på beröm. Jag kan inte säga att jag blev lika imponerad som Godard, jag såg den väl inte med samma intellektuella (sol)glasögon. Det är en trevlig och visuellt ståtlig film med tämligen kul figurgalleri, men samtidigt rörig i handlingen vilket kändes ganska onödigt. Och visst är filmen ett exempel på Renoirs egna berömda citat om att en filmskapare gör samma film om och om igen. Här finns i synnerhet spår av "Spelets regler", vilket jag fann charmigt, samtidigt som den åldrade Renoir hade tjänat på att återuppfinna sig själv. Men visst, Renoir var ännu på sin ålders höst en fenomenal bildkompositör, och i varje bild finns mycket att observera. Jag kan tänka mig att se om den, vilket är ett gott tecken.
På många sätt en väldigt imponerande film visuellt sätt och själva atmosfären men jobbig och rörig handling och till slut lite för mycket trams. Mycket bra skådespeleri, Ingrid Bergman är väldigt bra trots att hon aldrig spelat i en film på franska förut.
Trevlig film men inte direkt omistlig. Ganska svag story men Ingrid Begman, Mel Ferrer och Jean Marais gör sitt jobb. Jean Marais rollfigur, general Rollan, är löst baserad på general Boulangers uppgång och fall.
Frustrerande rörig historia som mer förbryllar än engagerar. Detta trots att själva historien är väldigt rak och metodisk. Komedin tilltalar inte heller mig. Nåväl, Ingrid är väldigt vacker och om inte annat så finns det en del underhållande små historier inom filmen som kan vara av nöje.
En stark trea.
Påminner till sättet en hel del om Renoirs tidigare film "Spelets regler" fast utan något bett. En ganska exakt 3:a.
Mest underhållande och något fina färger. Ungefärlig 3:a.
