BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Eli, Eli, lema sabachtani?
Det är år 2015 och ett dödligt virus har spridits över världen. Viruset är ett sorts självmordsvirus som triggas igång när offret ser vissa bilder.
| Originaltitel | Eli, Eli, lema sabachtani? |
| Alternativ titel | Eri Eri rema sabakutani, My God, My God, Why Hast Thou Forsaken Me? |
| Regissör | Shinji Aoyama |
| Manus | Shinji Aoyama |
| Genre | Drama, Musikal, Science Fiction, 2000-tal |
| Skådespelare | Tadanobu Asano, Aoi Miyazaki, Mariko Okada, Masaya Nakahara, Yasutaka Tsutsui |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 44 |
| Filmnummer | 39268 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Känner mig högst besviken på att en sån högpotentiell höjdarplot så idogt sjabblas bort av Shinji Aoyama. Jag hoppades ändå att han skulle kunna ro det i hamn, men det verkar inte bättre än att han misslyckas fatalt. Filmen har en stundom någorlunda trevlig stämning och några fina vyer, men handlingen känns mest störigt osammanhängande och ogenomtänkt. Största anledningen till att jag såg filmen var att Masaya Nakahara skådespelar i den, för att jag älskar hans musik under projektet Violent Onsen Geisha, men inte heller han lyckas med sin del någe vidare. Noisemusiken som han framför i den här filmen är bland det tråkigaste jag hört honom göra, men jag väljer att skylla det på den andra parten, Tadanobu Asano; Måste vara hans fel.
Alltför ofta missbrukar man ord som "nyskapande" när det kommer till film, men en plot som den här ser man ju inte direkt varje dag, det måste ni ju hålla med om. Kändes alldeles för kort. Scenografin utomjordiskt schysst.
Vill se om den här i nåt sammanhang där man kan dra på ljudet ordentligt...
Väldigt, väldigt utdragen. Skulle ha kunnat vara en halvtimme kortare om det inte vore för de onödigt långa tagningarna. Fast musiken var ju ändå väldigt bra ibland.
Noise musik är inte min kopp te, och det var väldigt mycket av den varan här. Tyvärr blev det ingen häftig utopi som inledningen fick mig att hoppas på, fick mig att tänka på Le Dernier combat som är rätt trevlig. Precis som en dröm känns allting lite för spretigt.
Magneto: inte fel, bara en alternativ stavning.
Observera förresten att titeln här på Filmtipset är felstavad (jämför med omslagsbilden intill)
Jag är snäll och sätter en trea (eftersom filmen är rätt snygg och musiken är bra) men jag undrar hur herr Grönberg tänkte när han skrev den här filmen.
trevligt noise . . . men annars, själva ramberättelsen kändes rätt fånig, karaktärerna kom man inte speciellt nära, och tempoväxlingarna var helt utan känsla (ängskonserten, vad var det liksom? rökpaus?)
beskrivningen är som sagt, verkligen missvisande. men en vacker film, märklig och osammanhängande handling, bra musik.
